Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS ERIKSSON
under Eriks och hans råds beprövande, dessa kunna hänskjutas
till konung Magnus och »de gamla rådsherrarna från hela riket»,
vilka härvid betraktades såsom »en högre rätt». Slutligen
stipulerades, att alla »brev och privilegier rörande landet Skåne, vilka
utfärdats och överlämnats av konungen av Danmark», skulle av
konung Magnus överlämnas till fyra biskopar och fyra
framstående rådsherrar för att av dem förvaras till konungens och
rikets gagn.
Riksdelningsavtalet i Jönköping ger tydligt vid handen, att
konung Magnus på nästan alla punkter måst vika för den
framåtsträvande sonen, vilken kraftigt understöddes av majoriteten
inom den svenska aristokratien. Men samma avtal röjer även
andra betydelsefulla drag i den pågående politiska striden. Genom
hela överenskommelsen ljuder liksom en underton av på nytt
framträngande, segerrika stormannaanspråk. Vi konstatera dessa
.anspråk framför allt i de bestämmelser, vilka satte »det gamla
riksrådet» i viss mån såsom en högre instans, vars bud i sista
hand var avgörande för hela riket. Man varsnar, hurusom det är
stormannaväldet, som av striden inom konungahuset dragit de
verkliga fördelarna. Men ännu ett inslag är av särskilt intresse
att observera. Då konung Magnus ålägges att bringa de viktiga
Skånebreven i betryggande förvar, tyder detta onekligen på en
fruktan inom ledande kretsar, att konung Magnus skulle kunna
frestas till förrädisk eftergivenhet gent emot den sluge
Danakungen. Det är första gången vi möta ett otvetydigt uttryck för
dylika misstankar mot konung Magnus, misstankar som under de
följande åren skulle komma att framträda allt mer utpräglade. Rörande
den faktiska verklighet, som här legat bakom, är det på grund av
källornas synnerliga knapphet svårt att bilda sig en bestämd
mening. Av en dansk krönikas upplysningar framgår emellertid,
att konung Valdemar omedelbart efter Eriks besök i Danmark
sökt sätta sig i förbindelse med konung Magnus och att Erik
genast befarat ovänliga avsikter från Valdemars sida. Bengt
Algotsson synes också, såsom ovan påpekats, ha funnit en fristad
i Danmark. Att dessa tilldragelser tyda på en viss anknytning
mellan konung Valdemar å ena sidan och konung Magnus och
Bengt Algotsson å den andra, är påtagligt. Då konung Valdemars
243
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
