Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNGATIDEN
Ingen anledning finnes naturligtvis att tillmäta denna uppgift
någon som helst trovärdighet. Omständigheterna vid dödsfallet
låta förmoda, att hertig Erik fallit offer för den pest, som enligt
källornas vittnesbörd samtidigt rasade i Norden.
Eriks bortgång förändrade naturligtvis högst väsentligt
konung Magnus’ ställning. Den farlige konkurrenten om
regeringsmyndigheten i Sverige var borta, och en varaktig förlikning
med det oppositionella partiet tycktes under sådana förhållanden
ej ligga utanför möjlighetens gränser. Omedelbart efter sonens
död lät också Magnus utgå brev över allt riket, vari han
förklarade sig återtaga styrelsen över de landsdelar, vilka genom
ingångna fördrag överlämnats till Erik — liksom över dem,
»som eljest sig till honom låtit hade»! — och hänvände sig
speciellt i samma ärende till ett samtidigt i Tälje församlat
herremöte. Resultatet av detta steg blev närmast en beskickning
från mötet i Tälje till konungen; beskickningen skulle hava
utgjorts av ett flertal personer, men enligt konung Magnus’
uppgift framkommo till honom endast biskop Nils i
Linköping, Erengisle Sunesson och Trotte Petersson. Beskickningen
medförde ett rådets brev, innehållande en uppmaning till
konungen att utlysa en allmän sammankomst på en för alla
landsdelar lämplig plats för att vid denna sammankomst
vederbörligen ordna om rikets styrelse. Med anledning härav utfärdade
nu konung Magnus kallelse till ett riksmöte i Kalmar den 13
oktober 1359. Kallelsen är märklig därför, att den för första
gången i Sveriges historia riktar sig icke blott till rådet och
de högre klasserna utan till Sveriges folk i gemen. I Kalmar
skulle infinna sig rikets råd, konungens och rikets »män», som
det önskade, biskopen med två kaniker från varje domkyrka,
representanter för köpstäderna samt slutligen fyra bönder från
varje lagsaga. För riksmötets verksamhet angav konungen ett
högst omfattande och betydelsefullt program: »alt thet bætra ok
vpræta, som glømt ær, forsumath æller brustet, æ hwat thet
kan heltz vara, ok riket sætia ok skipa ii the matto, som thet
ma gita bestandit medh, cronan ii sinom ræth ok hedher, kirkior
ok klostur ok klærka ii sinum ræth ok riddaræ ok swena ii
sinum ræth, bønder, bokarla ok køpmen hwar vidher sin ræth,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
