Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS ERIKSSON
ok thet ther medh kerlek swa stadfestas, som thet æwerdelika
standa ma medh, Gudhi till hedher ok the helgho kirkio ok
allom Swerichis almogha till frid ok frelse.» Magnus fann även
angeläget att tillfoga en lugnande upplysning, att beträffande
»hertigen», d. v. s. Bengt Algotsson, behövde ingen oro råda,
ty tidigare träffade avtal skulle i fråga om honom samvetsgrant
iakttagas.
Man misstager sig säkerligen icke, om man förmodar, att de
svenska herrarnas mening ingalunda varit att provocera fram en
så imponerande och representativ församling, som konung
Magnus härmed inkallat på skådebanan. Å andra sidan synes
konung Magnus’ avsikt tydlig nog. Då det gällde att slutligt möta
den motspänstiga svenska aristokratien, måste alla tillgängliga
krafter mobiliseras till understöd. Vad låg då närmare till hands
för Magnus, bondekonungen, än att gent emot stormannaklassens
anlopp lita till folkets stora massa, inom vilken hans namn
säkerligen alltjämt var aktat och vördat? Konung Magnus’ åtgärd
är från denna synpunkt i släkt med Sveriges stora
folkkonungars politik i nödens och farans avgörande ögonblick.
Vi känna ej, huruvida mötet i Kalmar kommit till stånd.
Måhända har redan samlingsplatsen befunnits otjänlig. I det ovan
berörda kallelsebrevet antyder konungen, att han gärna skulle
ha valt en annan ort längre upp i landet, om han icke hade
haft att taga hänsyn till den oroliga situationen i Skåne, vilken
påkallade hans särskilda uppmärksamhet. Kanske ha också
herrarna varit ivriga att avstyra det hotande »demokratiska
genombrottet» i svenskt statsliv. Att underhandling i de aktuella frågorna
likväl ägt rum, låter sig icke betvivlas. Den 18 november 1359
uppsattes i Söderköping en freds- och förlikningsakt mellan konung
Magnus och den svenska aristokratien. I de mest förbindande
ordalag betygade konungen, att Bengt Algotsson fortfarande skulle
vara landsflyktig från riket och icke erhålla det ringaste understöd.
Likväl förbehöll sig Magnus, att för den händelse Bengt
Algotsson återställde de förläningsbrev han av konungen erhållit, han
och sonen Håkan skulle äga att av nåd eller för sin »hedher»
skull »mæth nokro besyrghia» Bengt Algotsson, dock »i androm
landom», så fjärran från Sverige och Skåneländerna, »at the rike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
