- Project Runeberg -  Sveriges historia till våra dagar / 2. Äldre medeltiden /
255

(1919-1948) [MARC] Author: Oscar Montelius With: Emil Hildebrand, Ludvig Stavenow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Eriksson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MAGNUS ERIKSSON

ett besök vid det svenska högkvarteret. Vi kunna härav sluta,
dels att de svenska stridskrafterna sannolikt måst draga sig
tillbaka från Hälsingborgs omgivningar, dels att hertig Albrekt nu
betraktades såsom fiende av svenskarna. Vad hertig Albrekts
besök i det svenska lägret åsyftade, är dessutom tämligen
påtagligt. Han önskade att med sin hala tunga övertala den svenska
krigsledningen till den ena eller den andra förrädiska eftergiften.

Underrättelsen om vad som sålunda inträffat i Skåne bör
hava alarmerat konung Magnus i Sverige. En trovärdig dansk
krönika, vilken i det föregående ofta citerats, blir här vår
huvudkälla. Då konung Valdemar — så förtäljer krönikan — med
stark härsmakt upptagit en energisk belägring av
Håälsingborg, infann sig omsider konung Magnus. Som emellertid
Magnus fann sig för svag för att göra motstånd, avstod han
Hälsingborgs slott till Valdemar, ehuru »på många införda
villkor». Men sedan Valdemar erhållit Hälsingborg, intog han med
stormande hand herremännens fästen i landet. Adeln avlade
därefter frivilligt trohetsed till konung Valdemar. Slottet Lindholm
gjorde dock länge motstånd och förvärvades av konung
Valdemar först följande år »dels genom hotelser och dels genom en
stor penningsumma».

Det råder intet tvivel, att denna skildring korrehs återger det
väsentliga av förloppet. Konung Magnus har efter sin ankomst till
krigsskådeplatsen funnit situationen förtvivlad och sett sig tvungen
att, dock på vissa inskränkande villkor, avstå Hälsingborgs slott till
konung Valdemar. Denne senare har därefter med begagnande
av sin militära övermakt med våld satt sig i besittning av
det övriga landet, varvid endast Lindholms slott till en tid
trotsat hans ansträngningar. Säkerligen ha dock dessa sistnämnda
operationer tagit betydligt längre tid i anspråk än vad som synes
framgå av krönikans framställning.

Det berättas i en lybsk krönika, att konung Valdemar
erhållit Hälsingborgs slott på grund av den förlikning han
förmedlat mellan hertig Albrekt och hertig Erik av Sachsen.
Uppgiften är förmodligen i huvudsak oriktig. Dock torde bakom
densamma ligga en viss kärna av sanning. Hertig Albrekt har
säkerligen — ovisst på vilka vägar — högst väsentligt bidragit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 30 09:47:10 2025 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shtvd/2/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free