Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNGATIDEN
Öland och landsteg på Gotland. Utanför Visby mötte en
gotländsk bondehär, vilken dock blev fullständigt slagen, varefter
Visby måste på hårda villkor kapitulera. Efter en månads
vistelse på ön, under vilken tid landets danska styrelse ordnades,
återvände Valdemar hem.
Det var ingen tillfällighet, att Valdemar Atterdag gjort främst
Visby och Gotland till föremål för sitt angrepp. Över Visby
gick ännu i vidsträckt mån den europeiska storhandeln, och Visbys
herre kunde lätt hoppas bliva Östersjöhandelns herre. Visby
och Gotland betecknade också en fördelaktig strategisk position
gent emot Sverige. Med dessa platser i sin hand hade
Danmarks rike omslutit Sverige i ett ytterligt farligt, kvävande
famntag.
Visbys erövring av konung Valdemar väckte den största
uppståndelse i hela Östersjövärlden. Representanter för de
preussiska och vendiska städerna, vilka församlats i Greifswald, grepo
genast till de kraftigaste medel för att bispringa den
olyckliga hansestaden. Förbud utfärdades för handel på Danmark och
Skåne, under det att all trafik på Sverige och Norge
förklarades fri. Närmare förbindelser inleddes dessutom genast med
de svenska och norska konungarna. Svenska sändebud infunno
sig i Greifswald och träffade ett flertal avtal. Till en början
avlöstes de ständigt upprepade stillestånden mellan Sverige-Norge
och Lybeck av en slutlig fred den 22 augusti. Därefter ingicks
i september månad ett formligt förbund mellan hansestäderna
och Sverige-Norge. Förbundet avsåg ett gemensamt krigståg
mot de av konung Valdemar erövrade landsdelarna, närmast
Skåne. Säsom ersättning för sina utgifter skulle städerna få
besitta Bohus’ slott och Marstrand, vilka orter dock, under
förutsättning av att ett angrepp emot Skåne sattes i verket, skulle
få utbytas emot Varbergs slott med område. Lyckades man
erövra Skåne — »undantagandes Lindholm» — skulle till städerna
överlämnas hela västra delen av Skåne från Hälsingborg i norr
till Skanör och Falsterbo i söder, under det att städerna till
gengäld skulle avstå från de förut erhållna platserna. Sina skånska
besittningar skulle städerna behålla, till dess alla deras kostnader
blivit betäckta och vad vissa delar av desamma beträffar även
260
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
