Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNGATIDEN
veden, uppförde borgar därstädes och satte sig i besittning av
landskapet.
I hanseatiska kretsar rådde naturligtvis stor förbittring över
de nordiska bundsförvanternas slapphet och försumlighet. På en
herredag i Söderköping i september 1362 infunno sig sändebud
från de tyska städerna och fordrade ersättning för lidna förluster.
De båda konungarna bekvämade sig också till betydelsefulla
eftergifter. I stället för Bohus’ eller Varbergs slott pantförskrevs
till hansestäderna Öland med Borgholm, och tidigare ingångna
förbindelser blevo uttryckligen bekräftade.
Trots denna framgång funno dock städerna för gott att söka
förlikning med konung Valdemar. Den 16 november 1362 avslöts
i Rostock ett ettårigt stillestånd mellan konung Valdemar å ena
sidan och konungarna Magnus och Håkan samt Hansan å den
andra. Magnus och Håkan, vilka ivrigt krävde underrättelser
angående den politik, som hansestäderna ämnade följa gent emot
Danmark, fingo meddelande om händelsen i slutet av december
månad 1362. Ett brev från konung Magnus till städerna av den
21 december vittnar om, att konungen ej med blida ögon
betraktade sakernas utveckling. Han förklarade sig visserligen
godtaga det ingångna stilleståndet och vara villig att genom
särskilda sändebud till konung Valdemar bekräfta detsamma.
Dock påpekade han, att konung Valdemar även efter
stilleståndets inträdande tillfogat honom och hans riken skada, och
uttalade sin förhoppning, att städerna vid behov skulle bistå honom
mot den danske fienden. Ävenledes gav Magnus uttryck åt sin
förvåning över, att hans folk icke enligt löfte fått utföra i de
tyska städerna inköpta livsmedel.
Det var säkerligen inga glada känslor, som vid juletid 1362
behärskade konungarna Magnus’ och Håkans sinnen. Hela den
förda politiken syntes misslyckad. Under de svenska herrarnas
påtryckning hade konungarna givit efter för hanseaternas
fordringar och inrymt dem betydliga fördelar i de nordiska rikena.
Men i den avgörande stunden hade hanseaterna dragit sig
tillbaka och lämnat konungarna förödmjukade såväl gent emot de
svenska stormännen som gent emot den triumferande konung
Valdemar. Man förstår väl, att konung Magnus under dessa för-
264
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
