Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 3. Upplösningstiden 1363-1389
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPLÖSNINGSTIDEN
skapligt förhållande vid denna tidpunkt åtminstone till skenet
åvägabragts mellan konung Magnus och hans svåger och
systerson, intygas också av ett den 26 juli 1364 utfärdat dombrev, vari
Albrekt åberopar konung Magnus’ närvaro.
På ett annat håll hade den mecklenburgska politiken icke
samma framgång. Redan från början hade otvivelaktigt avsikten
varit att aktivt indraga hansestäderna i kriget och utvidga
stridsfronten genom ett angrepp på konung Valdemar i Danmark.
Att en dylik avsikt nära sammanhängde med den svenska
aristokratiens danskfientliga strävanden, är påtagligt. Städerna läto
sig dock ej lockas ur sin försiktiga tillbakadragenhet. I juni
1364 ingicks ett nytt stillestånd mellan städerna och konung
Valdemar, i vilket även inbegrepos konungarna Magnus och Håkan
samt hertig Albrekt av Mecklenburg och hans söner —
stilleståndet avlöstes följande år av en definitiv fred. Hanseaterna
ansågo sig också ännu böra behandla Magnus och Håkan såsom
Sveriges verkliga härskare och underhandlade med dem angående
sin öländska pantbesittning.
Fördraget med konung Magnus hade emellertid för tillfället
bragt ro i sinnena i det mecklenburgska lägret. Hertig Albrekt
och greve Henrik av Holstein återvände till Tyskland. Greve
Henrik hade dessförinnan låtit löna sig för sina förtjänster genom
en pantförläning av Gotland med Visby. Konung Albrekt själv
fann tillfället lämpat för ett krigståg till Finland, där befälhavaren
på Åbo slott, Narve Ingevaldsson, fasthöll. vid sin gamle herre,
konung Magnus, och framgångsrikt värjde sig mot Nils
Turesson på Viborg. I Finland mötte Albrekt ett tappert
motstånd, och först långt in på året 1365 torde Åbo slott hava
uppgivits.
Uppgörelsen från sommaren 1364 mellan konungarna Magnus
och Albrekt blev dock ej länge beståndande. Albrekts långa
frånvaro i Finland begagnade Magnus och Håkan för att bryta
överenskommelsen och med en svensk-norsk här rycka fram mot
Stockholm. Från Arboga utfärdade de den 27 februari 1365 en
öppen proklamation till ärkebiskopen i Uppsala och alla riddare
och klerker i Uppsala ärkebiskopsdöme. Proklamationen, vilken
var avfattad på svenska, anslog kraftigt de nationella strängarna:
271
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
