Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 3. Upplösningstiden 1363-1389
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPLÖSNINGSTIDEN
männen ett försåtligt hugg mot den mecklenburgska dynastiens
mest lysande framtidsdrömmar. Hertig Albrekts äldste son hade,
såsom ovan omtalats, ingått giftermål med konung Valdemars
äidsta dotter och borde därför för sina barn kunna hoppas på
tronföljden i Danmark. Dessa utsikter syntes nu så gott som
alldeles tillintetgjorda, då det icke var att vänta, att de
avundsamma och misstänksamma hanseaterna någonsin skulle tillåta,
att även Danmarks rike ginge över i den mecklenburgska
furstesläktens händer.
De mecklenburgska furstarna voro fullt medvetna om vidden
av det lidna nederlaget, och de voro också säkerligen ingalunda
villiga att utan vidare finna sig i det avgörande som träffats.
Ogynnsamma omständigheter tvingade dem dock inom kort att
för tillfället uppgiva alla tankar på en segerrik krigisk aktion
emot Danmark. I Tyskland hade hertig Albrekt att kämpa
mot en besvärlig skara av envisa fiender bland de angränsande
småfurstarna. Särskilt ödesdiger blev emellertid utvecklingen i
Sverige, där det drog upp till ett oväder av verkligt hotande
proportioner.
Konung Håkan hade, som nämnts, avslutit stillestånd med
hanseaterna, ett stillestånd som sedermera ytterligare förlängdes.
Den norske konungens avsikt var otvivelaktigt att härigenom
få friare händer i sin kamp mot mecklenburgarna i Sverige.
Utsikterna för konung Håkan och Folkungapartiet kunde också
nu synas ljusare än förut. Redan den omständigheten, att banden
mellan Mecklenburg och hansestäderna otvetydigt lossnade, var
ett högst uppmuntrande tecken. Men framför allt var av
betydelse, att grunden begynte vackla under konung Albrekts
svenska konungadöme. Såväl konungen som hans fader, vilken
senare, såsom nedan skall närmare utvecklas, genom
förpantningar kommit i besittning av stora delar av riket, hade i sin
tjänst upptagit skaror av tyska adelsmän, åt vilka anförtroddes
styrelsen av slott och län i de olika landsorterna. Dessa tyska
riddare trodde sig gent emot den svenska allmogen kunna
uppträda med samma hårdhet och hänsynslöshet, som de i
Tyskland opåtalt kunde tillåta sig vid behandlingen av samhällets
lägre klasser. »Tunc aves rapaces», heter det i en gammal annal-
281
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
