Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 3. Upplösningstiden 1363-1389
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPLÖSNINGSTIDEN
brekts försäkran uppräknade svenska riksråden fyra
framstående personer ur konung Håkans svenska omgivning, nämligen
Erik Kettilsson (Puke), Ulv Jonsson, Laurens Björnsson och Jon
Hjärne. Men av dessa har åtminstone en, nämligen marsken
Erik Kettilsson, genom sitt senare uppträdande visat, att han
i själva verket stått främmande för de förda intrigerna och
fortfarande var konungarna Magnus och Håkan orubbligt
trogen.
Konung Håkan måste under dessa förhållanden söka en
förlikning på de villkor, som kunde erhållas. Den 14 augusti ingicks
en fredstraktat mellan konung Albrekt å ena sidan och
konungarna Magnus och Håkan å den andra. Traktatens ordalydelse
är icke känd, men dess huvudsakliga innehåll framgår av referat
i en nära samtidig mecklenburgsk krönika och i Olaus Petris
svenska historia. Magnus och Håkan avstodo från hela Sverige
jämte sina anspråk på Skåne, men Magnus ägde att för sin
livstid behålla Skara stift, d. v. s. Västergötland, Värmland och
Dalsland, dock utan rätt att befatta sig med det därvarande
frälset. Såsom lösen för konung Magnus’ befrielse ur
fångenskapen skulle betalas en summa av 12,000 mark silver, vilken
summa säkerställdes genom pantsättning av Bohus’ slott.
Efter fredens avslutande begåvo sig Magnus och Håkan till
Norge. Till någon bokstavlig uppfyllelse av traktatens
bestämmelser kom man icke. Från mecklenburgsk sida klagades
sedermera över att Bohus’ slott aldrig bragtes i konung Albrekts händer.
De Magnus givna underhållsländerna förblevo också till största
delen helt avsöndrade från Sveriges rike och styrdes av konung
Magnus tillsammans med de norska landsdelar, vilka lämnats
åt hans förvaltning. Varken Magnus eller hans son synas för
övrigt hava varit sinnade att betrakta den skedda uppgörelsen
såsom definitiv. Enstaka uttalanden av dem under de närmast
följande åren röja otvetydigt, att de fortfarande ansågo
mecklenburgarna såsom sina förklarade fiender. Den efter Valdemar
Atterdags död uppkommande striden om danska tronen, varom
mera nedan, har otvivelaktigt ökat motsättningen. Huruvida det
kommit till några öppna fientligheter, är dock icke känt. På
grund av ett konung Håkans yttrande under år 1380 har man
288
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
