- Project Runeberg -  Sveriges historia till våra dagar / 2. Äldre medeltiden /
289

(1919-1948) [MARC] Author: Oscar Montelius With: Emil Hildebrand, Ludvig Stavenow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 3. Upplösningstiden 1363-1389

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UPPLÖSNINGSTIDEN

vågat den gissningen, att ett stillestånd avtalats mellan Sverige
och Norge någon gång vid 1370-talets slut.

Konung Magnus’ bana fick under tiden sin avslutning. På
hösten 1374 begav sig konungen på resa, sannolikt till Tönsberg
för att råka sin son och svärdotter, men råkade på vägen ut
för en sjöolycka och drunknade (den 1 december). Trots sitt
livs stora misslyckanden, trots allt från aristokratiskt håll mot
honom drivet förtal efterlämnade han bland allmogen i sina
båda riken ett kärt och aktat minne. Vi hava funnit, hurusom
det svenska folket i sitt betryck under utländska härskare ställde
sitt hopp till »den ärlige och gode herre konung Magnus». I Norge
kom folkmeningen om Magnus fram i det hedrande tillnamn,
som tillerkändes honom: »den gode», och ett rykte synes också
där hava spritt sig, att han var en helig man.

Händelserna i Sverige på sensommaren 1371 hade
otvivelaktigt sin starka återverkan på hertig Albrekts politik. För
hertigen måste det stå klart, att det mecklenburgska husets
stridsställning gent emot Danmark ej längre kunde upprätthållas. Han
vidtog också omedelbart en av de tvära omkastningar i sin
politik, för vilka hans historia blivit ryktbar. I slutet av oktober
månad 1371 avslöt han med Valdemar Atterdag en betydelsefull
överenskommelse. Hertig Albrekt avstod från de erövringar han
gjort i Danmark, men Valdemar utlovade i gengäld, att för den
händelse han avlede utan manliga arvingar, Danmarks rike skulle
tillfalla hans dotterson, hertig Albrekt d. y. av Mecklenburg.
Albrekt syntes härmed på fredlig väg ha uppnått ett av sina
huvudsyften, nämligen förvärvandet även av den danska
monarkien åt sin dynasti. Drottning Margaretas och hennes barns
anspråk hade helt skjutits åt sidan. I fördraget stipulerades
endast, att åt Valdemars »andra dotter» och hennes barn skulle
i fråga om arv efter fadern givas »så mycket som möjligt och
redligt är».

Hertig Albrekts svängning över åt konung Valdemars sida
har säkerligen icke stått i överensstämmelse med opinionen i
Sverige. Konungaförsäkran av den 9 augusti 1371 hade vittnat

19—230936. Sveriges historia. I.

289

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 30 09:47:10 2025 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shtvd/2/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free