Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 3. Upplösningstiden 1363-1389
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPLÖSNINGSTIDEN
de mest vittgående uppgifter i konungens tjänst: han skulle stå
för konungens »gård» och »kost», befalla över alla fogdar och
alla ämbetsmän i konungens gård, vilka för honom skulle lämna
redovisning, samt även sitta till doms i mål, som hörde under
konungens »gårdsrätt».
Mot det starka tyska inflytande, som i och med konung
Albrekt gjorde sig gällande i Sverige, har Bo Jonsson tydligen
icke till en början rest någon opposition. Han har tvärtom själv
associerat sig med de inflyttade tyska familjerna genom att
ingå ett andra äktenskap med en tysk dam, Margareta Dume.
Sedan emellertid den tyska invasionen börjat visa sina
betänkliga sociala och ekonomiska konsekvenser och allmogen kommit
i rörelse på ett även för de svenska herremännen hotande sätt,
dröjde Bo Jonsson icke att i spetsen för sina svenska
ståndsbröder resa en bestämd front emot främlingselementet och framför
allt dess främste representant, konungen. Den slutliga
uppgörelsen mellan mecklenburgarna och Folkungarna år 1371 kom
därför att beteckna ett konungamaktens och tyskhetens
nederlag gentemot Bo Jonsson och Sveriges ledande stormannaklass.
I Albrekts konungaförsäkran av den 9 augusti 1371 lämnades
den verkliga regeringsmakten i riksrådets händer och stipulerades,
att endast infödda svenska män finge utses till riksråd eller
sättas som befälhavare å slotten, varjämte det förutsattes, att
konungen skulle återinlösa de av hans fader innehavda områdena.
Det svenska riksrådet hade härmed tagit ledningen av landets
öden. Att Bo Jonsson inom detsamma spelade den ledande
rollen, synes otvivelaktigt. Bo Jonsson hade numera återlämnat
sin Stockholms-förläning och i stället förvärvat vidsträckta
förläningar i Finland, vilka gjorde honom till detta lands verklige
herre — måhända kunna hans ögon hava öppnats för Finlands
speciella betydelse genom erhållen kunskap om en konung
Albrekts plan att pantsätta vissa delar av Finland till Tyska
Orden. Till Finland begav han sig också efter fredsslutet 1371
och vistades därstädes under flera år. Sin självständiga
finländska maktställning utnyttjade han — såsom nedan skall närmare
utföras — för att driva en politik på egen hand, avseende icke
blott inrikes utan även utrikes förhållanden. Situationen inom
296
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
