Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 3. Upplösningstiden 1363-1389
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPLÖSNINGSTIDEN
landet utvecklades emellertid snart i en högst oroande riktning.
All egentlig ordning tycktes försvinna, och våldgästning,
utpressningar, plundringar och mord inberättades från olika håll.
Upplösningen gick ända därhän, att biskop Gotskalk av
Linköping, vilken år 1371 återinsatts i sitt ämbete, år 1374 blev av
en riddare ihjälslagen utan att från den världsliga maktens sida
några allvarligare åtgärder synas hava blivit vidtagna för dråparens
bestraffande! Upprörda påvebrev, framkallade av den svenska
kyrkans strävan att hejda det pågående förfallet, vittna även om
den allmänna laglösheten.
Det är icke svårt att urskilja det ondas egentliga rötter. Den
år 1371 träffade uppgörelsen hade i själva verket ställt Sverige
utan varje auktoritativ regering. Rådet var månghövdat och
saknade tradition i styrelsemaktens utövande; dess främste man
ägnade dessutom sin huvudsakliga uppmärksamhet åt Finland.
Konung Albrekt var också ingalunda helt satt ur spelet genom sin
nödtvungna kapitulation. Utan allt tvivel har han sökt på
allehanda sätt tränga tillbaka den svenska aristokratien ur dess
nyvunna positioner och restaurera den försvagade kungliga
myndigheten. Han har härvid fortfarande litat till sina tyska landsmäns
stöd, och tyskhetens ställning i riket synes hava förblivit
tämligen orubbad. Olika maktfaktorer hava sålunda korsat varandra,
och hela riksstyrelsen har så småningom bragts i hopplös förvirring.
Det blev konung Albrekt, som genom sina åtgärder
framkallade den öppna krisen. I kampen mot aristokratien fördes
konungen in på samma vägar som hans olycklige företrädare på
Sveriges tron. Han sökte sålunda inskränka frälsets friheter och
förbehålla sig rätten att pålägga gärder på frälseståndens
egendom. Den svenska stormannaklassen reste sig då till energiskt
motstånd under Bo Jonssons ledning. På hösten 1374 var
ställningen i landet högst betänklig, och så gott som inbördeskrig
tycktes stå för dörren. Konung Albrekt och hans fader sågo
sig t. o. m. nödsakade att uppsätta lejdebrev för Bo Jonsson
och hans män i och för ett deras besök hos konungen!
Det var säkerligen den gamle förslagne hertig Albrekt, som
omsider fann en utväg ur denna bekymmersamma situation.
Utvägen måste emellertid på grund av sakens egen natur leda till
297
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
