Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 3. Upplösningstiden 1363-1389
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPLÖSNINGSTIDEN
och hans överallt spridda privata egendom gav hans välde en
fasthet och stadga, som vida överträffade mången självständig
landsherres. Han var också outtröttligt verksam för ytterligare
konsolidering och utbyggande av det en gång vunna. Nya
borgar uppfördes och gamla förstärktes för att bilda stödjepunkter
för hans myndighetsutövning. Bland de förra minner det stolta
Gripsholm ännu i dag om sin store byggherres namn. Hans
många gårdar grupperades efter en medveten plan omkring de
stora färdvägarna till lands och till vatten för att säkerställa den
inre förbindelsen mellan det självskapade rikets ofta från
varandra vitt avlägsna delar. Måhända är också den iakttagelsen
riktig, att Bo Jonsson under sina senaste år vid sina godsförvärv
syftat mot ett närmande till Stockholm — konung Albrekts
och tyskhetens starkaste fästel Vad slutligen den egentliga
gods- och förläningsförvaltningen angår, har Bo Jonsson säker-.
ligen sökt att efter rationella grunder utnyttja de olika
landsdelarnas växlande ekonomiska produkter.
Såsom styresman över sitt vidsträckta välde uppträdde Bo
Jonsson med den största maktfullkomlighet. Den egentliga
riksmyndigheten har tydligen inom hans områden blivit fullständigt
undanträngd från varje ingripande. Vi veta, att han ansåg sig
kunna liksom en regerande furste förläna frälserätt åt sina trogna.
Särskilt synes han i Finland hava skaffat sig en utomordentlig
maktposition. Finland blev under honom ett så gott som
självständigt rike, vars angelägenheter ombesörjdes genom en
särstående förvaltning. I egenskap av »capitaneus de Österlanden»
förde Bo Jonsson också en av riksregeringen tämligen oberoende
utrikespolitik. De förhandlingar, vilka han år 1374 drev med
ryssarna och som måhända ledde till avslutandet av en ny
svenskrysk fredstraktat, hava väl upptagits med konung Albrekts och
det svenska riksrådets vetskap och gillande — i sammanhang
härmed står otvivelaktigt det mellan Sverige och Tyska Orden
i Livland år 1375 ingångna fördraget, vilket riktade sin spets
mot Ryssland. Men vid andra tillfällen har Bo Jonsson för
visso även gentemot utländska makter agerat på eget initiativ
och ansvar. De bevarade urkunderna låta oss sålunda
exempelvis skymta upprörda mellanhavanden mellan den myndige sven-
304
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
