Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 3. Upplösningstiden 1363-1389
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPLÖSNINGSTIDEN
da till dem», utan vid resor alltid måste befara, »att de skulle
bedrägligen tillfångatagas eller berövas sina ägodelar och hästar».
Sannolikt långt före denna tidpunkt hade även de upproriska
stormännen vidtagit åtgärder för att förvärva utländskt
understöd. Svårtydda källnotiser synas antyda, att man härvid först
vänt sig till Tyska Orden i Preussen. En senare tradition
omförmäler, att ett flertal svenska herrar inför Albrekts tyranni
gått i landsflykt till Preussen; måhända döljer sig bakom denna
berättelse en svensk beskickning till den preussiska ordensstaten.
Att en dylik beskickning verkligen avgått, göres också
sannolikt av en urkund från år 1389. Denna ger vid handen, att
Klaus Plate på de svenska riksrådens uppdrag under år 1387
uppsökt högmästaren för att med honom i något ärende
förhandla. Någon hjälp från Preussen stod i varje fall dock icke
att erhålla — Klaus Plate fick tvärtom oförtydbart röna, att
högmästaren hyste föga hänsyn för det svenska riksrådets
befullmäktigade representant. Det blev under sådana förhållanden
från helt annat håll som biståndet till de beträngda svenska
herrarna måste sökas. Man kunde ej komma undan den hårda
nödvändigheten att ödmjuka sig för den hatade fiende, mot
vilken man alldeles nyss stått i vapen. Den svenska
aristokratiens blickar riktades mot Sveriges detroniserade konungaätt,
den numera dansk-norska Folkungadynastien, företrädd av den
unge konung Olov och framför allt dennes moder drottning
Margareta.
De svenska herremännens nya orientering i dansk-norsk
riktning har ofta blivit betraktad såsom en överraskande
omkastning i deras politik. För visso var det en omkastning;
bistånd söktes nu hos den Folkungaätt, vilken man en gång
berövat dess svenska krona och mot vilken man under de gångna
åren ihärdigt kämpat. Men överraskande var denna
omkastning icke. Då det gällde att definitivt nedslå det tyska
konungadömet i Sverige, kunde detta ej ske under fortsatt
upprätthållande av frontställningen mot Folkungarna, vilka dock
framför alla andra ägde arvsanspråk på den svenska konungatronen
och numera även besutto starka maktmedel att göra dem
gällande. Kanske har också den i oro bragta folkstämningen nu
317
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
