Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 3. Upplösningstiden 1363-1389
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPLÖSNINGSTIDEN
liksom tidigare gått mot Sveriges gamla nationella konungaätt?
Från svensk aristokratisk synpunkt kunde ej heller vid detta
tillfälle en restauration av Folkungarnas konungadöme i Sverige
te sig såsom särskilt farofull. Konung Olov var ung och
oerfaren, drottning Margaretas regentförmåga var ännu relativt
oprövad, och en styrelse gemensam för de tre nordiska länderna
måste antagas lämna de ledande stormannakretsarna den
vidsträcktaste rörelsefrihet. Man kunde tvärtom hysa
förhoppningar, att det unionella konungadömet skulle bringa bestämda
och betydande fördelar. Det aristokratiska önskemålet om
obehindrat jordinnehav i alla de tre nordiska rikena — ett
önskemål som alldeles nyss oförtydbart framträtt — skulle
självklart bliva i full utsträckning tillfredsställt. Det skulle också
bliva möjligt att på fredlig väg återvinna de delar av Sveriges
gamla rike, vilka under de föregående välvningarna gått
förlorade, nämligen Gotland och de västsvenska landskapen. På visst
sätt kunde den avdöde Bo Jonsson sägas själv hava direkt
hänvisat till sistnämnda glädjande utsikt, då han bland sina
testamentsexekutorer insatt de frånfallna västsvenska landskapens
hövding, Folkungarnas trogne anhängare Erik Kettilsson (Puke).
De svenska herrarnas trevande närmanden fingo hos drottning
Margareta ingalunda ett blott passivt mottagande. Självständigt
och av eget initiativ hade Margareta tydligen redan tidigt
upptagit tanken på återförvärvande av sin familjs gamla svenska
konungakrona. Mecklenburgarnas ihärdiga och i handling visade
fiendskap kunde också vara ägnad att övertyga henne om att
en fullständig regimförändring i Sverige ur alla synpunkter vore
nödvändig. Utrikespolitiska förvecklingar med hansestäderna
liksom med de holsteinska grevarna hindrade henne emellertid
under 1380-talets första år från en alltför hastig frammarsch. Det
är likväl påtagligt, att Margareta vid denna tid har sökt begagna
sig av den ovan skildrade interskandinaviska förbindelsen mellan
Nordens frälsesläkter för att på omvägar vinna inflytande inom
Sverige. Betecknande är i detta sammanhang att finna, att den
kloka drottningen lyckats år 1382 få en av sina närmaste vänner,
dansken Peder Jenssøn Lodehat, utnämnd till biskop i Växjö!
Det första utmanande steget togs på våren 1385, då Margareta,
318
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
