Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Samhällsskickets utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMHÄLLSSKICKETS UTVECKLING
tionen av den kungliga domsrätten utbildade sig så småningom
olika former. Konungen kunde uppträda på tingen i landskapen
och där döma sin dom, eller han kunde upptaga rättsärendena
till avgörande på den ort, där han befann sig. För de kungliga
domstingen möter oft anamnet »konungsräfst», »räfsingating» el. d.,
för konungens »dom på platsen» har i senare tid blivit använt
uttrycket »konungens dom i sitt hov». En utomordentlig form
för den kungliga domsrätten var »konungsnämnden», vars
sammansättning och verksamhet — för visso efter främmande förebilder
— reglerades i kungliga stadgor av 1344 och 1346. Beträffande
konungens dömande verksamhet i det hela gällde för övrigt, att
vid densamma mera effektiva, från utländsk rätt influerade
undersöknings- och rannsakningsmetoder kommo till användning.
Konungamaktens snabba utveckling i fråga om uppgifter och
inflytande inom samhället medförde naturligtvis en motsvarande
utveckling av den kungliga förvaltningen. Vi spåra denna
senare utveckling på en mångfald betydelsefulla punkter.
Vad först den centrala förvaltningen angår, byggdes vidare på
den blygsamma grund, som förefanns vid medeltidens början.
Kanslers-ämbetet, vilket för första gången visar sig i slutet av
1100-talet och som för visso tillkommit under utländsk påverkan,
framgick ur behovet att äga tillgång till en bildad, skriv- och
språkkunnig person för de kungliga brevens uppsättande Såsom
kansler fungerade vanligen en högre andlig, en biskop eller en
kanik. Det gamla /arl-ämbetet, vilket inom Folkungaätten fick
sina sista och mest lysande representanter, ersattes under senare
delen av 1200-talet av hertigdömet, vars betydelsefulla och för
rikets enhet så farliga utveckling ovan har skildrats. Under
senare delen av 1200-talet möta drotsens och marskens ämbeten.
Båda dessa ämbeten, vilkas uppkomst i Sverige torde
sammanhänga med inflytelser från utlandet, bekläddes av framstående
stormän i konungens omgivning. Varken drotsen eller marsken
fingo dock under denna period några bestämda uppgifter sig
tilldelade, utan deras verksamhets inriktning synes i varje fall
hava varit beroende av tillfälliga omständigheter. Under Magnus
Erikssons tid tillsattes stundom, såsom vi ovan funnit, en officialis
22—230936. Sveriges historia. I.
337
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
