Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Samhällsskickets utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMHÄLLSSKICKETS UTVECKLING
regis generalis, vilken synes hava betraktats såsom konungens
specielle representant särskilt under konungens frånvaro från
riket — även detta ämbete torde återgå på direkta utländska
förebilder.
Samtliga här nämnda höga ämbetsmän voro från 1200-talets
slut även medlemmar av rikets råd. Den allmänna historiska
bakgrunden för uppkomsten av denna institution i Sverige,
såväl vid dess första framträdande under Erik Erikssons
förmyndarstyrelse på 1220-talet som vid dess slutliga organisering under
Magnus Ladulås’ tid, har ovan givits. I rådet inkallades ledande
personligheter från rikets olika landskap, både andliga och
världsliga. Rådsherrarna erhöllo genom landskapsrätten och genom ett
flertal kungliga stadgar bestämda hedersrättigheter, såsom i fråga
om storleken av de följen de ägde medföra vid sina resor
genom landet m. m. Någon permanent rådkammare var det ännu
icke tal om, utan riksråden sammanträdde endast på konungens
kallelse till rådsmöten. Den politiska utvecklingen under tiden
efter Magnus Ladulås’ död medförde helt naturligt en stark
tillväxt av rådets myndighet. Rådet framträdde mer och mer
såsom en verklig riksrepresentation med egen självständig
myndighet vid sidan av konungens. Det tillerkändes också tidigt en
medlande ställning inom samhället, en ställning mellan konung
och folk, vilken förlänade dess ämbetsuppgift en viss eforal
anstrykning.
Den lokala förvaltningen byggde vidare på den sedan gammalt
lagda grunden. Konungens lägsta tjänstemän i de olika
landsorterna, med ett sammanfattande namn vanligen benämnda
/länsmän, fingo naturligtvis med konungamaktens stigande myndighet
väsentligt vidgade uppgifter. En mellaninstans mellan dem och
centralregeringen skapades i fogdarna, med vilka förstodos
innehavare av ett län av kronan. Fogdeinstitutionen har naturligtvis
uppkommit på så sätt, att konungen i och för uppbörden av
kronans inkomster och bevakandet av dess rätt och intressen
överlämnade större områden såsom län till särskilda tjänstemäns
förvaltning. Dessa områden, fögderier, kunde vara av olika
storlek och betydelse. Viktigast voro de s. k. slottslänen, vilka
anslöto sig till ett slott eller fäste och i sin ordning kunde inne-
338
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
