Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Samhällsskickets utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMHÄLLSSKICKETS UTVECKLING
dömet gavs dock i tillägget: »ok hælzt af kunungæ sunum, æn þe
til æru»- Konungaeden har vuxit ut till imponerande
propotioner. Flera av dess artiklar hänvisa på under den senast gångna
tiden gjorda erfarenheter. Förbudet mot utlänningars användande
i rikets styrelse röjer den svenska aristokratiens fruktan för det
starka utländska inflytande, som under Folkungatiden mer och
mer gjort sig gällande. Den femte paragrafen om konungens
begränsade förläningsmakt kan synas rikta sin spets såväl emot
konung som stormän. I den sjätte paragrafen återkommer man
till en tanke, som redan ett par gånger under det sista
halvseklet varit aktuell: de kungliga kraven å nya skatter skola
inskränkas till vissa bestämda fall, då den beslutande myndigheten skall
tillkomma representanter för de olika landsdelarna — i
fastställandet av de bestämda fallen spårar man tydligt inflytande av
utländska förhållanden på detta område. De konungaeden
närmast efterföljande stipulationerna äro av vikt att särskilt
observera. Konungen tillerkändes rättigheten att »læn giua», d. v. s.
att efter gottfinnande ordna den kungliga förvaltningen. I de
amplaste ordalag bekräftades konungens högsta dömande myndighet
under tillfogande av det betecknande tillägget, att det stode
konungen fritt att vid utövande av densamma lita till antingen den
gamla, »lagliga» rättegångsordningen eller också de nyare
undersöknings- och bevisregler, vilka genom konungamakten införts
i det svenska rättsväsendet. Vad slutligen folkets ed vid
valtillfället angår, framträder i densamma med all önskvärd
tydlighet det svenska statsskickets ännu bevarade germanska
karaktär: konung och allmoge stå med ömsesidiga rättigheter och
skyldigheter gent emot varandra, båda äro underkastade lagens
bud och det ansvar, som på desamma kunde grundas.
Konungabalkens bestämmelser om eriksgatan äro i huvudsak
identiska med motsvarande bestämmelser i de äldre lagarna.
Konungen skulle med gisslan rida »rætsylis», d. v. s. med solen,
från Uppland över Södermanland, Östergötland, Småland,
Västergötland, Närke och Västmanland tillbaka till Uppland. I varje
lagsaga skulle de i Uppsala gångna ederna högtidligen bekräftas
såväl från konungens som folkets sida. Beträffande kröningen
föreskrives, att konungen äger att, då han så vill, »i Vpsalum
348
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
