Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Samhällsskickets utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMHÄLLSSKICKETS UTVECKLING
Stadens borgare benämndes i regeln hyamän eller köpstadsmän.
Borgare voro framför allt de, som ägde fast egendom i staden,
men burskap, d. v. s. borgarrätt, kunde även av andra förvärvas
mot erläggande av en viss penningsumma. I staden vistande
främmande personer kallades gäster. Inom borgarklassen särskildes
så småningom köpmännen såsom de högst stående från de ringare
hantverkarna. Det på kontinenten beträffande hantverket vid
denna tid fullt genomförda skråväsendet förbigår stadslagen med
tystnad. Sitt deltagande i offentliga ärendens avgörande utövade
borgerskapet på allmänna sammankomster, s. k. byamot.
Städernas inkomster utgjordes av avkastningen av städernas
egna jordar, av ersättningar för anlitande av städernas inrättningar,
av sakören samt slutligen av uttaxerade avgifter av städernas
invånare. Konungen ägde i ett flertal fall att av städernas ingälder
uppbära hälften, liksom naturligtvis direkta skatter utgingo från
städerna till kronan.
Tiden efter den stora rikslagstiftningens
genomförande och fram till den äldre medeltidens slut bibragte de
lagda författningsgrundvalarna de svåraste skakningar. Framför
allt blev det svenska konungadömet utsatt för en påfrestning,
som till sist tycktes hota själva dess tillvaro och som sträckte
sina verkningar till samhällslivets mest skilda områden.
Vi känna från det föregående, hurusom konung Magnus Eriksson
på 1350-talet åter gick till storms mot frälseståndens privilegier.
Höjdpunkten betecknades av Jönköpingsstadgan av år 1352,
vilken starkt begränsade det världsliga frälsets skattefrihet och
till synes åsyftade det andliga frälsets fullständiga upphävande.
Aristokratiens svar kom med hertig Eriks uppror och rikets
delning mellan Magnus och Erik. Efter Eriks död sökte Magnus
visserligen återuppbygga sin myndighet och denna gång på
bredare bas än tidigare — vi hava från denna tidpunkt den
första riksdagskallelsen i vår historia (1359), beträffande vilken
emellertid ej bör förbises, att det allmänna riksmöte, som i
densamma omhandlades, i åtskilligt kunde anknyta till de stora
konungavalmötena på Mora äng. Snart hopade sig dock åter
23—230936. Sveriges historia. H.
353
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
