Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Andlig odling - 1. Kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKAN
märka är likväl, att de ämbeten, för vilka servitier erlades, voro
undantagna från annatskyldigheten. Av mindre betydelse än
annaterna voro en del smärre avgifter, vilka stundom av
påvemakten påfordrades, såsom fructus intercalares, inkomsterna av
ett ämbete under vakanstiden, och spolia, arv efter klerker i
vissa, närmare bestämda fall.
Kyrkans betydelse för medeltida svenskt samhälls- och
folkliv låter sig näppeligen i korta ord angivas. Hurusom
den kyrkliga institutionens framväxt väsentligen bidragit att
svetsa den svenska statens disparata delar samman till ett
enhetligt helt, har redan förut berörts. För folkets sociala och
sällskapliga förhållanden har den kyrkliga ordningens genomförande
spelat en högst väsentlig roll. Till det flyktiga omnämnande,
som på denna punkt tidigare skett, skola här några
kompletterande påpekanden göras. Den kristna kyrkan omslöt människans
jordeliv i alla dess olika växlingar, följde henne från vaggan till
graven. Genom dopet, vilket ägde rum vid dopfunten i kyrkan,
upptogs den nyfödde i den kristliga gemenskapen.
Konfirmationen, förrättad av biskopen, betecknade den slutliga
bekräftelsen å dopets heliga handling. Den årliga nattvardsgången gav
uttryck åt den enskildes strävan att verksamt deltaga i kyrkans
liv. Äktenskapet togs av kyrkan i dess helgd, och den kyrkliga
vigseln tedde sig snart mer och mer såsom giftermålets
avgörande insegel. Till den, som väntade sin sista stund, bragte
kyrkan genom sista smörjelsen sin tröst. Under kyrkans skydd
fördes den döde till sitt vilorum, och genom själamässor
kunde kyrkan lämna människan även efter döden sin mäktiga
hjälp. I alla världsliga sysselsättningar och förhållanden grep
kyrkan in. De kyrkliga bönerna nedkallade himmelens
välsignelse över jordens gröda, över sjöfarande och på resor stadda,
över land och överhet, över sjuka och betryckta, över fränder
och vänner. Genom kyrkans böner sökte man avvända olyckor
och fördärv från land och folk. Helgonbilder fördes i högtidlig
procession över åkrarna för att åt årsväxten giva kraft och näring.
Genom kyrkliga högtider bragtes människans tack till Herren,
som förlänat framgång i den jordiska kallelsen. Men kyrkan
uppträdde icke blott som helgande och hjälpande, den var även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
