Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Andlig odling - 1. Kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDLIG ODLING
nationella myndigheternas inflytande på tjänstetillsättningarna blev
härigenom väsentligen förringat — vi hava dock nyss påpekat,
hurusom den svenska konungamakten under 1300-talet förstod
att genom samförstånd med den påvliga kurian göra sin röst
hörd även i kyrkliga angelägenheter. Den påvliga frammarschen
blev av så mycket större räckvidd, som den förbands med en
oerhörd utvidgning av de kuriala skatteutkrävningarna. Från
kyrkans tidigare dagar i Sverige härstammade den s. k.
Peterspenningen till påven, vilken ovan blivit omtalad i samband med
Linköpings kyrkomöte år 1152. Under 1200-talet begynte
påvarna att utskriva s. k. korstågstionde, vilken utgick av
prästerskapets inkomster över hela kristenheten. Av avgörande
betydelse blev härvid Lyontionden av år 1274, då genom densamma
inleddes den systematiska, med tämligen jämna mellanrum
återkommande korstågsbeskattningen. De påvliga skattesummorna
uppburos genom särskilda påvliga ämbetsmän, kollektorer, vilka
infunno sig på ort och ställe i vederbörande länder. Vi känna
ur påvliga arkivets räkenskaper åtskilligt om dessa kollektorers
verksamhet i Sverige och om de ingalunda obetydliga
penningbelopp, som genom deras åtgöranden fördes ur landet. Den
mest ryktbara av dem alla var den påvlige legaten från Magnus
Erikssons mest kritiska år, Johannes Guilaberti. Men vid sidan
av korstågstionden utkrävde påven samtidigt andra avgifter,
nämligen sådana, vilka stodo i omedelbart samband med hans
på senare tid hävdade maktfullkomlighet på den kyrkliga
administrationens område. Ärkebiskopar och biskopar ägde att
inbetala servitier, d. v. s. lösen vid ämbetets erhållande. En
annan skattetitel av synnerlig omfattning var annaterna. Med
»annater» avsågs i allmänhet »fructus primi anni», inkomsterna
av ett kyrkligt ämbete under första året, sedan detta blivit
med ny innehavare besatt. Dylika annater kunde vid olika
tillfällen disponeras för olika ändamål. Påvliga annater tillkommo i
början av 1300-talet, då påvarna läto för sig »reservera» första
årets inkomster av vissa ledigblivande ämbeten. Längre fram
under 1300-talet utvidgades kretsen av de tjänstebefattningar,
för vilka annater fordrades, till att omfatta alla de poster, vilka
besattes genom »provision» direkt av den Heliga stolen. Att
; =
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
