Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Andlig odling - 2. Litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDLIG ODLING
skall till ära för sin blivande svärson, den svenske hertigen Erik,
hava låtit i början av 1300-talet på svensk vers översätta de tre
riddarromanerna JIvan Lejonriddaren, Hertig Fredrik av
Normandie och Hlores och Blanseflor, vilka även sedermera i den svenska
litteraturens historia blivit kända under namnet
Eufemiavisorna. Den senaste forskningen har starkt rubbat vår tilltro
till pålitligheten av denna tradition; det synes likväl antagligt,
att de nämnda riddardikternas anknytning till hertig Erik och
drottning Eufemia ej gripits alldeles ur luften. Med hertig Eriks
namn är även förknippad den rent »historiska» riddardikten
Erikskrönikan, vårt lands första rimkrönika, skildrande Sveriges
öden från Erik Erikssons första regeringstid till Magnus
Erikssons uppstigande på tronen. Åskådlig och levande samt buren
av en oförneklig poetisk flykt, röjer denna krönika en författare
av osedvanlig litterär begåvning och talang. Rörande krönikans
tillkomsthistoria samt tidpunkten för dess utarbetande har under
senaste tid en livlig diskussion ägt rum. Såsom ovan påpekats,
torde måhända krönikan hava författats med hänsyn till den unge
konung Magnus Erikssons myndighetsförklaring år 1332. Vid
periodens slut fick Sverige en ny versroman, nämligen den på
Bo Jonsons föranstaltande med vår litteratur införlivade Konung
Alexander. ;
I självständigt poetiskt värde överträffades riddardikterna av
de medeltida folkvisorna. Den äldre medeltidens sista
århundraden synas hava varit denna diktarts klassiska tid. Tyvärr hava
vi dock av folkvisorna knappast en enda samtidig uppteckning
utan äro hänvisade till vissamlingar från nyare tid. Mest
framträdande bland folkvisorna är den episkt-lyriskt-dramatiska visan
eller balladen. Folkvisorna voro en allmänt nordisk egendom,
och någon verklig boskillnad mellan vad de enskilda skandinaviska
folken på detta område skapat låter sig icke göra. Folkvisorna
hava naturligtvis vid sidan av sin litterära betydelse även en
kulturhistorisk, i det att de ofta giva en åskådlig och levande
bild av medeltidens förhållanden. Från innehållets synpunkt äro
visorna högst skiftande. Ämnen hava hämtats ur den
fornnordiska myten och hjältesagan, ur senare medeltida sagor, ur
riddarlivet o. s. v. En liten grupp folkvisor kunna karakteriseras
392
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
