Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - I. Unionens upplösning - 1. Gustav Vasas ungdom. Befrielsekrigets första skede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
ingen, till vilken den kunde sluta sig, som ännu ville strida för
Sveriges oberoende. Gustav var tvungen att handla på egen
hand. Han smög sig in i Kalmar, som försvarades av fru Anna
Bielke, änka efter riksrådet Johan Månsson (Natt och Dag).
Han vände sig till borgarna och de tyska knektarna i staden,
uppmanande dem till fortsatt försvar. Men de senare togo illa
vid sig och hotade hans liv. Endast med borgarnas hjälp
lyckades han oskadd komma undan och begav sig långsamt
genom Småland och Östergötland upp åt mellersta Sverige. Om
hans vistelse i de nämnda landskapen, som bör ha räckt ett par
månader, är föga känt. Bönderna i Småland, till vilka han
vände sig, lära ha illa mottagit hans uppmaningar och till sist
skjutit efter honom med pilar. Konungen hade lovat, att det
ej skulle fattas dem vad de mest behövde, sill och salt; de voro
leda vid kriget och hade intet förtroende för den unge ädlingen,
som de väl knappast kände ens till namnet. Det är dock
möjligt, att denne under sin långa vistelse där nere med enskilda
frälsemän träffade något avtal om gemensamt uppträdande,
under hänvisning på Dalarne såsom den sista tillflykten för deras
förhoppningar. I Södermanland besökte han sin svåger Joakim
Brahe på Tärna, som rustade sig att resa upp till Kristians
kröning. Det bör sålunda ha varit tämligen sent på äret, och
Stockholm hade redan kapitulerat. Han lyckades ej avhålla
svågern från hans förehavande, men understöddes av honom med
penningar och kläder samt tog sin tillflykt till sin fädernegård
Rävsnäs, där han en tid höll sig dold. Dock uppsökte han
härunder den forne ärkebiskopen Jakob Ulvsson, som tillbakadragen
från världen levde i Mariefreds närbelägna kloster. Den
försiktige gamle, som aldrig på allvar gjort något motstånd mot
unionens återupprättande, hade ej annat råd att giva, än att han
med förtroende borde vända sig till konung Kristian, även han
vore inbegripen i det skyddsbrev, som denne utfärdat för Kristina
Gyllenstierna. Själv erbjöd sig ärkebiskopen att skaffa honom
ett särskilt försäkringsbrev, men Gustavs misstankar läto sig ej
sövas. Då kom en dag en Joakim Brahes landbo, »gubben i
Tranevik», som följt sin herre till Stockholm, och berättade med ord,
som gråten kvävde, och med tecken om blodbadet i Stockholm,
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
