Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - I. Unionens upplösning - 1. Gustav Vasas ungdom. Befrielsekrigets första skede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASAS UNGDOM
där Gustavs fader, svåger och så många andra förlorat livet.
Nu var hans beslut fattat, han samlade ihop vad han kunde i
penningar och begav sig en av de sista dagarna i november från
Rävsnäs, endast åtföljd av en dräng, för att i Dalarne söka en
tillflykt. Men vid det smala Kolsundet, där vägen från
fastlandet går över till Selaön, rymde drängen från honom med
kläder och penningar. Han lyckades dock hinna fatt honom
och få igen sina tillhörigheter, men måste nu ensam fortsätta
färden. Han klädde sig, för att lättare undgå upptäckt, i
bondekläder; med en »trind hatt» på huvudet och en yxa på axeln
drog han vidare till fots.
Dalarne och särskilt dess södra del, Bergslagen, hade redan
i snart hundra år varit de svenska folkledarnas säkraste
operationsbas, när de ville resa menige man i Sverige mot danska
konungar eller inhemska fiender, och dess namn hade en
hotande klang över allt landet. »Dansken, juten, tysken och
djävulen rädas alla för Dalabygden» hade det en gång hetat på
Hemming Gads uttrycksfulla språk. Nu hade man även här
blivit spak och låtit händerna falla; något Sturenamn fanns ej
längre, som kunde locka koppar-, järn- och silverbergsmän att
gripa till vapen. Gustavs vandring blev också en enda rad av
missräkningar och faror, som minnet sedan bevarade och
utsmyckade. Märkligt nog har krönikorna, främst bland dem
Peder Svarts, ganska litet att berätta om dessa äventyr och
vandringar, som med något enstaka undantag började
upptecknas först i senare hälften av 1600-talet. Det blev alltså då
fråga om mer än hundraåriga traditioner, som också redan på
mer än ett sätt hunnit förvanskas. Samma händelse fann man
sålunda lokaliserad på olika ställen; det gällde t. ex. tröskandet
i en lada, tillflykten i en källare o. s. v. Sin egentliga
avslutning funno uppteckningarna i »Minnen av... k. Gustav I:s
vistande i Dalarne åren 1520 och 1521? av J. R. Schulze (intaget
i Stockholms Magazin 1780), men traditionen har även efter den
tiden spunnit vidare.
1 Jfr S. Samuelsson, Källor till Gustav Vasas äventyr i Dalarna, 1910.
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
