Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - I. Unionens upplösning - 1. Gustav Vasas ungdom. Befrielsekrigets första skede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUÜUSTAV VASA
Hunnen upp till Bergslagen, vände sig Gustav först till en
studiekamrat från Uppsala, en förmögen bergsman vid namn
Anders Persson på Rankhyttan, söder om sjön Runn, enligt
traditionen en liten undersätsig man, med rakat ansikte, »mest
som en präst». Denne gav Gustav de bästa råd han kunde, men
bad honom på samma gång förfoga sig från hans gård. Han
begav sig då till en frälseman i närheten, Arent Persson på
Ornäs, likaledes vid sjön Runn, av en släkt, som längre fram
kallades Örnflycht, och gav sig till känna för honom. Arent
gav sin gäst goda ord, men uppsökte själv en granne,
bergsmannen Måns Nilsson till Aspeboda, av släkten Svinhuvud, för
att spörja denne om råd. Måns rådde honom att icke befatta
sig med den unge mannen utan låta honom draga, vart han
ville. I stället begav sig Arent till fogden Benkt Brunsson, av
Forstenasläkten, på Säters kungsgård, och de överenskommo att
samfällt gripa Gustav vid halsen. Men på Ornäs hade Arents
hustru Barbro Stigsdotter anat oråd, hon hjälpte Gustav på
flykten, gav honom en körsven och fordon och skaffade honom
till prästen Jon i Svärdsjö, en annan studiekamrat från Uppsala.
Vistelsen på Svärdsjö har tillmätts betydelse. På kyrkans tak
äro uppsatta två kronor av förgylld koppar, enligt traditionen
skänkta den ena av konung Gustav själv, den andra av
drottning Kristina. Efter några dagars vila här fördes Gustav över
»Dalskogen» vidare. Det är nu som traditionen om Sven i Isala
(fadersnamnet ovisst), enligt en uppteckning från 1667, sätter
in. Ännu något senare är uppteckningen om äventyret i
halmlasset. Så kom flyktingen till Rättvik. Här talade han första
gången med bönderna, manande dem till motstånd mot
danskarna. Rättvikskarlarna svarade tillmötesgående, men vågade ej
på egen hand företaga någonting, innan de varit till råds med
de andra socknarna. Då begav sig Gustav till Mora.
Här talade han åter med allmogen, erinrande om danskarnas
forna framfart i Sverige, och förklarade, att om de ville vara
män för sig och taga saken före på allvar, skulle han med Guds
hjälp bliva deras hövitsman och avvärja det fördärv, som hängde
över riket. Men han fick inga behagliga svar: de ville ej bryta
den trohet de tillsagt konung Kristian och bådo honom bese
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
