Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - I. Unionens upplösning - 1. Gustav Vasas ungdom. Befrielsekrigets första skede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
resa till Nederländerna. Hade han i stället ingripit i Sverige,
kunde utgången ha blivit en annan.
Redan i mars hade frihetsrörelsen hunnit till Värmland. Där
reste sig bönder och bergsmän, »en ny skalkahop», ihjälslogo
den danske fogden och bemäktigade sig konungens
spannmålsuppbörd. Ledningen övertogs av lagmannen Nils Olovsson (Vinge),
längre fram en av de upproriska västgötaherrarna. Inom kort
rönte danske fogden på Dal samma öde, och Sven Kart blev
där hövitsman. Underrättelse om vad som skett bragtes snart
till Gustav Erikssons gamle frände, Västergötlands lagman Ture
Jönsson, av den förnäma släkten med tre rosor i vapnet, som
i behaglig tid slutit sig till Kristian Il och som nyss hade
återkommit från ett besök i Köpenhamn med uppdrag att lugna
allmogen med den vanliga besvärjelseformeln, att den skulle
hållas vid sankt Erik konungs lag, rätt och goda gamla
sedvänjor. Men nu hjälpte denna ej längre, och allt hotfullare kommo
tidningar till herr Ture, som snart ej visste sig någon natt fri.
Det berättades, att Nils Olovsson med sitt parti givit sig ut på
Vänern, och herr Ture tog, såsom han plägade i nödens stund,
skyndsamt sin tillflykt till sin gård Lindholmen i Kållands härad.
Den 29 maj drogo sju tusen bönder, bergsmän och krigsmän
över Tiveden, sju tusen väntades från Uppland och femton hundra
från Dal, alla ämnade de sig till Västergötland: så skrev herr
Ture dagen därpå helt betryckt — siffrorna hade naturligtvis
ryktet eller han själv i hög grad överdrivit, och de sjönko snart
till 3,000. Det gällde nu att pröva vad lagmannens ord kunde
förmå över allmogen. Ett landsting utlystes till den 2 juni i
Skara. Nils Olovsson var då redan i Vassbo, och herr Ture
begärde, att allmogen skulle följa honom mot upprorsmännen, men
fick det oväntade svaret: det ville de ingalunda göra, de ämnade
sitta stilla hemma, efter deras armborst och vapen tagits från
dem; hans Nådes vilja var, att de ingenstädes skulle »utgå».
Men under tiden föllo frälsemän och bönder hoptals till Nils
Olovsson, och herr Ture fann skäligt att i Skara söka ett
samtal med den sistnämnde. Här blev han emellertid hårt ansatt
av allmogen, som ville slå ihjäl honom och trängde hans folk
ifrån honom, själv måste han lova att uppsäga Kristian II sin
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
