Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - I. Unionens upplösning - 1. Gustav Vasas ungdom. Befrielsekrigets första skede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEFRIELSEKRIGETS FÖRSTA SKEDE
trohet, vilket han också definitivt gjorde den 1 juli, givande sin
konungs sak förlorad. Samtidigt avföll Läckö slott, dit herr
Ture fått Kristians löfte att taga sin tillflykt. Det tillhörde den
hatade Didrik Slagheck såsom biskop i Skara, men när
underrättelse kom om Nils Olovssons framgångar, ställdes slottsloven
till domkapitlet och kastades mäster Didriks svenner i tornet.
Det var ej nog med att den stackars herr Ture måst uppsäga
konungen trohet. I början av juli höll allmogen från
Västergötland, Dal och Värmland ett möte i Skara, och de församlade
svuro med uppräckta händer att aldrig efter denna dag vara
konungen hulda. Men därjämte ropade allmogen, att den ville
hava herr Ture till hövitsman med sig på marken. Man sände
tjugufyra ombud på allas vägnar till Lindholmen med hälsning,
att han skulle bliva deras hövitsman; varom icke, skulle det
gälla hans liv och gods, och han skulle aldrig oftare få draga
danskar in i riket, som han fordom gjort. Herr Ture föll till
föga, förklarade sig hädanefter vilja hålla med sitt fädernerike
och infödda män samt försvarade resningen: »bättre att vara en
med de bästa i sitt fädernesland», tillade han i ett brev, »än
tigga sitt bröd i främmande land». Han hade sadlat om i så
god tid, att hans hjälp ännu kunde vara värdefull för Gustav.
Bland de frälsemän och hovmän, som nu övergingo på dennes
sida, märktes Lars Siggesson (Sparre), sedermera under tre
årtionden en av hans trognaste vänner, och herr Tures egen
tjänare Söffrin Kil av dansk börd men med tiden en av konung
Gustavs mest betrodda män. Västergötland hade sålunda
avfallit, men Älvsborg försvarades ännu länge tappert och
lyckligt.
I norra Småland hade redan i december 1520 upproret
fladdrat upp under ledning av Lindorm Ribbing, Per Ribbing m. fl.,
och de troddes ämna sig upp till Dalarne, men resningen hade,
såsom förut nämnts, för tillfället kvävts. Det var måhända de
avrättades släktingar, som sedan för att utkräva hämnd drevo
omkring i västra Småland, ihjälslogo fogdar och höllo oron vid
makt. I östra Småland, särskilt i Kalmar län, utbröto redan
på nyåret oroligheter med anledning av Kristian Il:s befallning,
att allmogen skulle lämna från sig sina armborst. När Sören
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
