Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - I. Unionens upplösning - 2. Lybecks ingripande. Befrielsekrigets senare skede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEFRIELSEKRIGETS SENARE SKEDE
zig, som likaledes befann sig i fientligt förhållande till Danmark.
Redan i februari avgingo dit sändebud från Lybeck, och den
15 mars (17 april) ingicks ett förbund mellan de båda städerna.
Man lovade att hjälpa varandra mot Kristian II, att avhålla sig
från all handel på Danmark, gemensamt skydda sina privilegier
i Norden, förse Sverige med tillförsel och icke övergiva detsamma
samt avtalade slutligen storleken av den ömsesidiga krigsstyrkan
i händelse av behov. Brytningen med Danmark var endast en
tidsfråga. På samma gång lyssnade man till den svenske
riksföreståndarens framställningar.
Ännu på hösten 1521 hade man i Lybeck talat om möjligheten
att göra en hertig av Mecklenburg till konung i Sverige, men det
visade sig snart, att den unge Gustav Eriksson under sin nödtvungna
vistelse i staden gjort ett djupt intryck på dem han kom i beröring
med. På nyåret 1522 vände sig denne dels till de personliga vänner
han i Lybeck förvärvat, såsom Kort König och Herman Iserhel,
dels till borgmästare och råd med skildringar av konung Kristians
tyranni, med löften om tullfrihet samt med böner om undsättning
med skepp, krigsfolk, vapen och andra förnödenheter, såsom
humle, salt och kläde: »hela rikets råd har med mig givit sig i
förbund» och begärde att för evigt förbinda sig med Lybeck
»vatt levande och döda stå vid varandras sida», skrev
riksföreståndaren helt vältaligt. Man visade sig nu ej obenägen att
lyssna till honom, »vännerna» förklarade genom mäster Johan
Sasse sin benägenhet och framkastade genom denne i tydliga
drag önskningarna för framtiden: tullfri handel på Sverige,
förbud för svenskarna att segla genom Öresund till Holland och
följaktligen inskränkning av deras handel till Östersjöstäderna
m. m. Riksföreståndaren aktade sig att svara avvisande. Något
formligt fördrag med honom ville dock staden Lybeck icke
sluta; hans ställning syntes väl alltför osäker för ett sådant.
Hjälpen, som lämnades, hade mera karaktären av ett enskilt
företag; dock voro borgmästare och råd delvis intresserade i
detsamma. Vad Danzig angår, underrättades riksföreståndaren
i april, att man där ämnade återupptaga samfärdseln med Sverige.
Omsider utrustades i Lybeck en flotta på tio skepp genom
rådets och vännernas gemensamma bemödanden; lastad med köp-
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
