Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - I. Unionens upplösning - 3. Uppgörelsen med Lybeck. Gottland och Malmö recess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPGÖRELSEN MED LYBECK
nämnde till konung. Betänken, skrev denne, vilken nytta det
måste medföra, att dessa tre riken, Danmark, Norge och Sverige,
bliva tillsammans under en konung i det förbund, varmed de
av ålder varit förenade, och vilken skada och fördärv som måäste
uppstå, om samma riken bliva åtskilda, och han lovade att hålla
dem alla vid sankt Erik konungs lag, skäl och rätt, privilegier,
friheter och goda gamla sedvänjor. Danska rådet avlät något
senare i samma månad till det svenska en skrivelse i samma
syfte. Sådant var onekligen ägnat att väcka misstro mot
Danmarks avsikter. Där kvarhöllos vidare de förnäma svenska
kvinnor och barn, som 1521 förts fångna dit ned, och man tycktes
sålunda vilja »inträda i konung Kristians sak». Några danska
riksråd hade försökt förlika Gustav Trolle med Kristina
Gyllenstierna och fru Sigrid, Gustav Vasas mormor, och ärkebiskopen
hade skrivit ett ohövligt brev till den svenske konungen utan
att giva honom hans rätta titel. Hela det så mödosamt
genomförda befrielseverket tycktes hotat. På en herredag i
Söderköping i oktober protesterade konungen och det svenska riksrådet
eftertryckligt emot alla förstuckna unionsplaner, mot de fångna
kvinnornas kvarhållande och mot Gustav Trolles stämplingar.
Vi ha nu valt en god infödd svensk konung, hette det i det svenska
rådets brev till det danska, och vi ämna med honom våga både liv
och gods. Gustav Trolle fick höra sina missgärningar uppräknas;
den mene man i Sverige kunde ej hålla honom för annat än
sin fiende och ville ej veta av honom som ärkebiskop, varför
en annan blivit vald i stället; man ämnade bliva den nyvalde
konungen trogen »trots eder och alla hans ovänner». Vid
samma tillfälle mottog konung Gustav under »rikets klämma» ett
förnyat godkännande av allt vad han företagit mot Kristian II
och dennes anhängare, ärkebiskop Gustav m. fl. samt en
försäkran av rikets råd att samfällt med honom försvara vad som
skett och i händelse av behov även hålla hans arvingar
skadeslösa och ansvarsfria. Det var ett energiskt försvar för Sveriges
nationella självständighet.
Hade man i Danmark verkligen gjort sig några illusioner om
möjligheten att återställa unionen, måste de nu hava försvunnit.
Representerad, som den senast varit, av sådana män som Kri-
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
