Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - I. Unionens upplösning - 3. Uppgörelsen med Lybeck. Gottland och Malmö recess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
stian II och Gustav Trolle, hade den ännu en gång fått sin dom.
Men man hade från dansk sida andra och mera reella krav att göra
gällande. Man hade där naturligt nog med misshag sett det
svenska besittningstagandet av Bleking och Viken. Konung
Gustav svarade undvikande, att han erövrat de båda landsdelarna,
icke från konung Fredrik utan från sin rätta fiende, och att han
för övrigt vore villig till underhandling. På ömse håll utövade
emellertid farhågorna för den nyss fördrivne konungen för
ögonblicket ett återhållande tryck. Denne hade den 1 maj med sin
lilla flotta landat i hamnen Vehre på ön Walcheren i
Nederländerna och vände sig snart med klagoskrifter och böner om hjälp
till Europas konungar och furstar. Men kejsaren var för tillfället
upptagen av kriget med Frans I, och i Nederländerna ville man
ogärna störa det goda förhållandet till Danmark. Han hade
bättre lycka på annat håll. Ryktet visste berätta om de stora
skatter han medfört från sitt rike, och i Tyskland funnos många
furstar och knektehövitsmän, som intet hellre ville än bringa
dessa i omlopp. Omfattande rustningar skedde för konungens
räkning i Nordtyskland, och betydande truppmassor, omkring
30,000 man säges det, samlades från olika håll till nedre Elbe.
Å andra sidan vidtogos kraftiga försvarsanstalter i Holstein, och
en stor sammandrabbning tycktes förestå. Kristian II hade
begivit sig till Berlin, till svågern, kurfursten Joakim av
Brandenburg, konung Fredrik till gränsen av sitt holsteinska hertigdöme.
Då, i förra hälften av oktober 1523, kom underrättelse, att faran
för tillfället var över, ryttare och knektar skingrade sig åter, såsom
fallet ofta var vid den tidens hotande iandsknektsoväder. Det
befanns, att den landsflyktige konungen saknade penningar till
folkets avlöning.
Under sådana förhållanden hade emellertid Gustav Vasa funnit
sig föranlåten att skicka danskarna hjälptrupper till belägringen
av Malmö, vilken stad liksom Köpenhamn alltjämt hållits
Kristian II till handa, och på nyåret 1524 kapitulerade de båda
städerna. Konung Fredrik åter avfärdade ett par sändebud till
Sverige, som infunno sig på en riksdag i Vadstena i januari
1524. Man kom överens om ett möte längre fram på året, som
emellertid gång efter annan uppsköts. Den danske konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
