Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 1. Inre förhållanden 1523-1524. Svenska kyrkan och påvestolen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
penningar», det var siffror, som måste uppskaka även den trögaste
fantasi. Dessutom berördes ett par ömtåliga ämnen, den dyra
tiden och det dåliga myntet, som skulle komma att vålla rätt
mycket bekymmer.
I oktober samma år hölls en herredag i Söderköping, närmast,
såsom redan nämnts, med anledning av förhållandet till Danmark.
Där fastställdes emellertid även en prislista för de viktigaste
varorna, liksom för dagsverken ocharbetslöner, en
nödfallsutväg i dyr tid, som svårligen kunde leda till åsyftat resultat.
Därjämte utlystes allmän vapensyn med frälset och inleddes
sålunda en reglering av denna väsentliga del av rikets
försvarsväsen samt utfärdades ett skyddsbrev för biskopen i Linköping,
hans domkyrka och kapitel med stadfästelse på förut givna
privilegier, den sista gärden av undseende för biskop Brask.
Myntfrågan togs upp vid en riksdag i Vadstena i januari
1524. Gustav Vasa hade, såsom förut nämnts, redan 1521
börjat slå klippingar, och från Hedemora och Söderköping
spriddes massor av detta dåliga mynt, som i värde ej motsvarade mer
än 4—5 penningar (en halv örtug) men åsatts ett värde av aderton
penningar.: När sedan klippingarna 1523 avlystes i Danmark,
medan de ännu gällde i Sverige, blev följden, att de strömmade
dit och att lybeckarna bland andra på detta sätt sökte bliva av
med dem. Det var omöjligt att upprätthålla detta nödmynt vid
dess namnvärde, och alla pris stego. Det bättre, runda mynt
åter, som under de första åren slagits, hade gått ur riket som
betalning till de främmande knektarna, som ej ville taga klippingar.
I Vadstena beslöts nu, att klippingen skulle nedsättas till 4 »vita»
eller penningar, ett värde, som något så när torde svarat mot
det verkliga. Under fortsatta förhandlingar med köpmännen på
de stora marknaderna tog man steget fullt ut och beslöt, att
klippingen skulle avlysas, ett hårt slag för dem, som icke hade
annat mynt, och störande för den allmänna rörelsen, innan nytt
mynt i tillräcklig mängd hunnit präglas.
Efter konungens återkomst från kongressen i Malmö 1524
hölls åter en stor herredag i Vadstena, måhända för att lättare
1 Klippingens egentliga värde i nuvarande mynt motsvarade 6—7 öre, men
den skulle gälla omkring 17.
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
