Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 1. Inre förhållanden 1523-1524. Svenska kyrkan och påvestolen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
Sverige kunde bevaras. Så reste sig även här det nationella
motståndet kraftigt och meningsfullt mot den romerska
kyrkopolitiken.
Emellertid hade Adrian VI avlidit den 14 september men
dessförinnan till biskop i Skara stift hunnit utse italienaren
Francesco av Potenza, som återvänt från Danmark. Det var ett
slag måttat mot nyssnämnda nationella strävanden, som ökade
oviljan, och ryktet spred sig snart till Sverige. I ett harmfyllt
brev förklarade konungen, att han, om så krävdes, med sitt
blod skulle avvärja en dylik oförrätt och att hans Helighet icke
skulle tro, att utlänningar någonsin skulle få förestå svenska
kyrkor. På samma gång underrättades om biskopsvalet i Åbo
— konungens kansler mäster Erik Svensson hade blivit vald —,
och konungen bad, att med avseende på stiftens fattigdom alla
de valda skulle befrias från erläggande av avgifter till den
apostoliska kammaren. Vägrades eller uppskötes bekräftelsen,
tillades hotfullt, skulle konungen vara betänkt att på annat sätt
återupprätta de förödda kyrkorna och låta deras biskopar
bekräftas av den ende och högste översteprästen Kristus hellre än
att låta dem och religionen gå under för den apostoliska stolens
försumlighet. Man hade hunnit långt under loppet av ett år,
och den senast intagna ståndpunkten var ej fjärran från
uppsägelse av lydnad, fastän de yttre formerna ännu iakttogos.
Sistnämnda skrivelse hade måhända icke hunnit fram, då
Adrian VI:s efterträdare Klemens VII den 15 januari 1524
ålade den utvalde biskopen i Skara Magnus Haraldsson under hot
av bannlysning att inom viss kort tid inrymma Francesco
stiftet: en åtgärd av påven som visade, huru djupt han misskände
ställningen i Norden. En påvlig legat till Tyskland, kardinalen
Lorenzo Campegi, som fått sitt uppdrag utsträckt även till de
nordiska rikena, avfärdade ett ombud till Sverige för att främja
italienarens befordran. Konungen svarade och betonade på ett
ganska hovsamt språk, att man i Sverige icke ville veta av
utländska biskopar, samt uppmanade kardinalen att verka för att
påven ej visade sig annorlunda än som en fader mot Sveriges
inbyggare, att han sörjde för bevarandet av kyrkans enhet och
lagade, att han här i Norden funne lydiga tjänare. Underhand-
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
