Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 2. Sturepartiet. Norby och von Melen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
mande riken i Västersjön; han varnade särskilt dalkarlarna mot
herr Peder kansler och dennes parti, utlovade bättre tillförsel
på salt, redogjorde för skatternas användning till försvarsverket
och vederlade det galna ryktet, att biskop Trolle skulle åter
komma in i landet. Han erbjöd slutligen herr Peder lejd att
komma ned för att låta sin sak undersökas och stå sin fara
inför rätten, uppmanande allmogen att i så fall utskicka ombud,
vilka som vittnen kunde åhöra rättegången. På nyåret 1525
hölls en herredag i Stockholm, där väl Kopparberget men ej
de övre Dalsocknarna hade sina utskickade. Konungen, liksom
rikets råd, skrev och förmanade meniga Dalarne: herr Peder
skulle varken i rådet eller utom rådet finna något medhåll; hans
stämplingar skulle endast främja konung Kristians anslag;
konungen särskilt ville ha svar, om han kunde lita på den trohet de
lovat honom. Med goda ord försökte han några dagar senare
förmå mäster Knut att avstå från sitt förehavande och sökte
även inleda förbindelse med herr Peder kansler.
Det kunde ha sina skäl att på varje sätt söka söva den
begynnande oron, ty i söder hade ett stort ovädersmoln stigit
upp. I sitt näste på Gottland, där Sören Norby lyckats
kvarstanna, höll han sig underrättad om förhållandena i Norden och
sökte nya förbindelser. I Skåne hade redan på vintern bland
de skattetyngda bönderna ett uppror utbrutit, och där slog
rovfågeln ned. Han sände att börja med några hundra man under
den danske adelsmannen Otto Stigissen över till Bleking och
följde själv efter i mars 1525. Bleking och Skåne erövrades,
och Kristian II hyllades i Lund. Därjämte öppnade han
brevväxling med Kristina Gyllenstierna, som han redan i Köpenhamn
lärt känna; de sände varandra minnestecken, men både inom
Sverige, Danmark och Tyskland spred sig snart ryktet, att
Norby hoppades på fru Kristinas hand och med denna på
Sveriges rike. Norby själv underrättade konung Kristian om sina
förhoppningar; denne godkände planen och erbjöd honom att
bliva ståthållare i Sverige mot en lämplig avgift. Kristina
Gyllenstiernas eget förhållande efter återkomsten ur fångenskapen
är ej närmare känt. Det var måhända icke henne emot att ännu
en gång spela en roll i sitt lands historia. Konungen klagade
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
