Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 2. Sturepartiet. Norby och von Melen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUREPARTIET. NORBY OCH VON MELEN
av sig, ty rörelsen inskränkte sig väsentligen till Siljanstrakten,
och det lider väl intet tvivel, att det är de båda prelaternas
röster eller kanske bara Peder Sunnanväders, som genljuder i
de skrivelser som nu avsändes, åtminstone i några.
Redan på hösten 1524 klagade de fattiga männen i Dalarne
över det dyra köpet och bristen på mynt; skulle det länge
fortfara på det sättet, förmådde de ej betala sin skatt eller behålla
sina hemman utan måste sätta nyckeln i dörren och draga dit
Gud gav dem råd; för ett pund salt gåvo de mera än fordom
för en tunna, för ett pund gäddor så mycket som förut för 4
pund o. s. v.; de kunde ej förstå annat, än att de, som vållade
det dyra köpet, vare sig tyskar eller svenskar, ville helt fördärva
dem; de bådo vidare, att Älvkarleby fiske skulle stå dem öppet
liksom fordom; de hade slutligen hört, att Gustav Trolle skulle
komma in i riket igen och andra konung Kristians forna
anhängare: »Vi bedja eder Nåde för den död, som Gud tålde, att
I icke tagen dem in igen, som oss och våra vänner så fördärvat
hava...; ändock vi äro fattiga, oförnuftiga bönder, kunna vi
likaväl tänka, att de hava en ond vilja till landet och oss»;
visligare hade man gjort, om man aldrig hade drivit dem ut, ifall
de nu skulle komma igen. I några odaterade besvärspunkter,
uppsatta ovisst var i Dalarne, klagades utan åtskillnad över de
rika bönderna, som köpte upp all spannmål de kunde komma
över, över köpstadsmännen, som ville fördärva Bergslagen och
hela landsändan med sitt oredliga köp, över Hedemora, som
borde läggas öde, över konungens fogdar, över hälsingar och
norrlänningar, över Stockholms borgare, deras gamla besvurna
bröder, som nu föraktade dem: alla voro de var på sitt sätt
skuld till den dyra tiden; slutligen hade de sport, att många
utlänningar kommit in i riket, »både mälare och troll och djävlar»,
de borde icke få någon förläning, så att de kunde vålla
konungens och allmogens ofärd.
I slutet av året sökte konungen lugna sinnena både i Dalarne
och annorstädes genom öppna brev; han sökte förklara orsaken
till det dyra priset på salt: det var dyrt överallt till följd av
kriget mellan kejsaren och konungen av Frankrike, det hämtades
icke i Östersjön utan måste föras 3—4,000 mils väg från främ-
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
