Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 2. Sturepartiet. Norby och von Melen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
det var med tanke på honom, som konungen på herredagen i
Vadstena 1524 fick rådets medgivande att fritt förfoga över
länen. Det var så mycket angelägnare, om, såsom Melen
sedermera uppgav, han verkligen 1523 fått Kalmar län på livstid.
Redan i Vadstena skyndade sig också konungen att anförtro
Kalmar slott eller, som det den tiden hette, ställa slottsloven
till annan person. Men med verkställigheten därav gick det icke
så lätt. Vad som stärker antagandet, att Melen vid denna tid
slutit sig till det Norby-Stureska partiet, är, att man finner honom
på Kalmar slott ha vård om en dotter till Norby, att man i
hans tjänst finner en Sturefamiljens tjänare, Henrik Jute, samt
att han lyckades i sina händer få Kristina Gyllenstiernas unge
son Nils Stensson, ett barn om tolv år, vars namn dock skulle
bliva hotfullt för den nye konungen.
Men Melen var en fara icke blott genom den småningom
uppdagade förbindelsen med Norby. Det var hans namn, som
börjat ljuda så illa i den upprörda allmogens öron, och det var
han, som intog hedersrummet i det nyss anförda tretalet på
utlänningar, »mälare, troll och djävlar». Det var nödvändigt att
få Kalmar län ur hans händer och helst uti godo. Men herr
Berend ville icke komma upp till Stockholm. Först sedan
konungen och hela riksrådet på nyåret 1525 utfärdat var sitt
högtidliga försäkrings- och lejdebrev, gav sig den misstänksamme
riddaren åstad fram i februari, anförtroende Kalmar slott åt sin
broder Henrik men med uttrycklig befallning att icke öppna
det för någon utom för honom allena. I Stockholm började nu
en långvarig och besvärlig underhandling, som slutligen ledde
till att Melen lovade att överlämna slottet. En konungens tjänare,
Nils Eriksson (Bielke), skickades ned att mottaga detsamma, men
Henrik von Melen vägrade att på endast »bläck och papper»
lämna det ifrån sig. Av staden synes emellertid Nils Eriksson
ha satt sig i besittning.
Situationen var sålunda på våren 1525 full utav fara: Norby
i Skåne, gränsfästet Kalmar i opålitliga händer, Dalarne i jäsning.
Biskop Brask saknade ej orsak att tala om rikets »gungande
tillstånd». Konungen beslöt med det djärva trots, som i farans
stund alltid utmärkte honom, att bjuda den spetsen och pröva
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
