Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 2. Sturepartiet. Norby och von Melen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUREPARTIET. NORBY OCH VON MELEN
sin egen behövlighet för riket. Han utlyste en allmän riksdag,
att börja med till Arboga, sedan flyttad till Västerås, ej långt
från härden för det värsta missnöjet. I kallelsebreven
omnämndes tvedräkten i riket och de mångahanda onda ryktena. På
riksdagen skulle rannsakas vems skuld det var, att dylik tvedräkt
uppkommit. Om rådet, adeln och menige man funne skulden
hos konungen, ville han rätta sig efter vad de sade honom, om
han skulle behålla regeringen eller icke. Efter deras bön hade
han tagit sig omaket uppå, och de hade svurit honom trohet,
men för hans skull skulle riket ej komma i något nytt obestånd.
Han berörde det lösa talet, att Norby skulle vara nyttig till
regeringen, men visade, huru i sådant fall riket åter skulle komma
i Kristians händer: »Dock huru edert sinne är i detta och andra
ärenden, bedje vi, att I låten oss förstå eder mening med edra
fullmäktige.»
I Siljanstrakten togs ej riksdagskallelsen väl. Allmogen vände
sig till det vid påsktiden i Tuna församlade landstinget med
klagomål över beskyllningarna mot densamma: de visste ej av
annat ont rykte än det dyra köpet, varöver klagades i hela riket,
och att dem ofta lovats gott, och det hade icke hållits. Ville
konungen fly dem bättre köp och hålla vad han lovat, därmed
kunde den tvedräkten lättast stillas, som han klagade över.
»Han bjuder oss komma till en herredag i Arboga.... men I
veten väl vad som lovades oss i Strängnäs, desslikes om
klippingen och myntet i Vadstena, och huru mycket som hållits:
det hava vi alla i handom rön.» För den sakens skull behövde
de ej gå en lång väg och förtära sina penningar och föra lögn
hem igen. Konungen skrev om Norby, att somliga ville hava
honom till herre här i riket och att han var konung Kristians
svurne man. I höstas hade han skrivit dem till, att han gjort
en evig frid mellan Sverige, Norge och Danmark och alla tyska
städer, och nu skrev han, att herr Söverin ville draga konung
Kristian in i riket; »den friden räckte liten stund, som oss tyckes».
Om herr Söverin var konung Kristians svurne man, visste de
ej rätt; de voro visserligen konung Kristians svurna män, som
voro hos konungen och rådde honom att utan landets vetskap
fara till Danmark i höstas och giva Söverin lös, förrän man visste
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
