Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 2. Sturepartiet. Norby och von Melen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
När ständerna sammanträdde, torde det icke fallit honom svårt
att vederlägga åtminstone en god del av de gjorda
beskyllningarna. Han förnyade emellertid anbudet att lämna från sig
riket i så gott skick som han mottagit detsamma, ja, kunde han
tillägga, näst Guds hjälp i bättre. Men då rikets råd och menige
man bådo honom icke överge regeringen, förnyade sina
trohetseder och lovade, att stämplarna ej skulle försvaras i någon
landsända utan straffas som förrädare, återtog han avsägelsen och
lovade för sin del att behålla styrelsen. Han besvarade
därjämte Dalarnes uppsägelsebrev hovsamt och lugnande, förmodade,
att det icke utgått med allas samtycke, utan att några få låtit
förföra sig av herr Peder kansler och dennes parti, antydde
Norbys innersta planer, rådde dem att skilja sig från herr Peder
och bliva vid den trohet de lovat, men tillade hotande, att i
annat fall måste han med rikets råd och den menige man i
riket finna på någon annan utväg.
Efter de högtidliga förklaringarna på mötet i Västerås kunde
. konungen känna sig tämligen lugn beträffande dalkarlarna, allra
helst dessa tycktes nöja sig med »att slita sin mun» på honom.
Däremot återstod som en bjudande nödvändighet att komma
till rätta med Melen. Då skriftliga uppmaningar ingenting
uträttade, måste man bekväma sig till att låta honom personligen
mottaga och överlämna slottet. Han fick resa ned på ett fartyg,
ledsagad av några pålitliga personer. Efter ankomsten till
Kalmar i början på juni tillställdes ett stort dryckeslag, i vilket
Melen även deltog. Han lyckades av de godtrogna svenskarna
utverka tillåtelse att ensam begiva sig upp på slottet för att
förbereda överlämnandet. Men i stället för att återvända och
hålla sitt löfte företog han på morgonen ett utfall, överrumplade
sina väktare i sömnen, vilka endast med nätt nöd lyckades rädda
livet, och dödade i tumultet några borgare i Kalmar. Därefter
samlade han de knektar han kunde till slottet, lämnade detsamma
i händerna på Henrik Jute och steg själv med sin hustru och broder
ombord på ett fartyg för att på annat häll söka hjälp. Efter en
fruktlös färd nedåt Bleking, där han möjligen hoppades få känning
med Norbys folk, styrde han kosan till Gottland, som lybeckarna
den tiden satt sig i besittning av, och därifrån till Tyskland.
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
