Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 2. Sturepartiet. Norby och von Melen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUREPARTIET. NORBY OCH VON MELEN
de hade ofta förmanat konungen att överge dessa och älska dem,
som voro riket hulda, och fly dem bättre köp, men ju längre
de väntade efter gott köp, dess värre fingo de. »Vi skriva eder
nu till i en god akt och mening, att vele I icke lägga snarligen
bot på och överge förrädare och älska svenska män och giva
fru Kristina, Nils Sture... och flera svenska män lösa, som I
gripit, och fly oss bättre köp... då förmå vi ingalunda hålla
er den trohet vi lovat», och skulle Gud veta, att konungen trängt
dem därifrån. De hade ej hjälpt honom, för att han skulle draga
flera fiender in i landet utan för att de skulle bliva dem kvitt.
De kunde märka, att han ville platt fördärva dem, men detta
ville de avvärja tillsammans med alla dem, som hade svenskt
blod och ett troget hjärta till sitt fädernerike. Skrivelsen sändes
till konungen, men även till hälsingarna med maning att vara en
man med dem och meniga riket och begäran om svar. Själva
hade de bud ute för att höra, huru det stod till nere i landet,
ty de fingo eljest ingen sanning veta utan endast lögn och
»smekling», vilket icke längre behagade dem. Så synnerligen
mycket värre saker hade icke skrivits om Kristian II.
Beskyllningarna voro ju delvis diktade och somliga av besvären över
konungen orimliga, men det hela var hopsatt med en viss
fyndighet och den reellaste besvärspunkten, om den dyra tiden, med
skicklighet infogad på lämpliga ställen, så oskyldig än konungen
i det fallet var.
En del av Dalallmogen — ty hela landskapet ville åtminstone
längre fram icke vidkännas denna skrivelse — hade sålunda på sitt
sätt besvarat konungens i riksdagskallelsen gjorda hemställan
angående bristerna i hans regering. Det återstod att se, vad de
samlade ständerna skulle svara. Redan innan riksdagen hade
emellertid utsikterna ljusnat. Johan Ranzau hade uppträtt i
Skåne och tillfogat de förvillade bönderna ett par avgörande
nederlag, medan Norby själv belägrades i Landskrona. I en
utförlig skrivelse till meniga riket hade konungen givit en klar
och i det hela riktig redogörelse icke blott för Gottlandståget
och överenskommelsen i Malmö utan även för den verkliga
innebörden i Norbys strävanden, vilkas framgång endast kunde
leda till Kristian II:s återställande, och för hans nederlag i Skåne
91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
