Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 2. Sturepartiet. Norby och von Melen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
erkände ingen annan som slottsherre än herr Berend von Melen;
honom skulle slottet hållas till handa, så länge en man levde.
Då måste konungen företaga en stormning, men besättningen
försvarade sig som rasande, och de stormande slogos tillbaka.
Nu lät konungen beskjuta slottet och sköt ned en del av
försvarsverken; en ny stormning företogs, även denna gång
fruktlöst. Manspillan var stor; av hela fänikor kommo endast några
få tillbaka, och mången tapper krigsman, såsom Peder Fredag,
satte livet till. Men slottsfolket hade ock lidit stora förluster
och måste begära dagtingan följande morgon — det var i slutet
på juli. Det är ovisst, vilka villkor som gåvos dem. Enligt
en framställning sattes emellertid på de förbittrade svenskarnas
yrkan en krigsrätt ned av 48 gamla och förståndiga tyska
landsknektar. Rätten dömde besättningen såsom förrädare till döden,
och på ett par stycken när måste den springa över klingan.
Det var ett fruktansvärt blodbad. Med den övriga besättningen
kommo även Norbys dotter och den unge Nils Sture i konungens
händer; den senare tog han till sig i sitt hov. En del av
artilleriet lastades på ett fartyg för att föras upp till Stockholm,
men i skärgården mellan Dalarö och Djurhamn stötte det på
grund och sjönk med folk och last. Till det sista skulle denna
affär bereda konungen förluster och förargelse.
På hösten samma år drog konungen omsider upp till Dalarne
och höll där i slutet av oktober landsting vid Tuna med
bergsmän och menige man över alla Dalar. Här gjorde han sin
ursäkt för allt det lögnaktiga och förrädiska tal och rykte, som
herr Peder kansler och dennes parti diktat och ljugit på hans
argaste under det förlidna året. Menigheten förnyade sina
trohetsförsäkringar och lovade med öppet brev och insegel att
aldrig hädanefter försvara konungens ovänner eller förrädare och att
aldrig sätta tro till någon, som ville pådikta honom något ont,
utan hjälpa till att straffa sådana, varjämte de i konungens
närvaro stadfäste det gamla förbundet med Stockholms stad. I
öppna brev underrättades meniga riket om vad som timat både
av konungen och den församlade menigheten. Därjämte skrevo
båda parterna till Mora socken, bland annat om dess kyrkoherde
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
