Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 2. Sturepartiet. Norby och von Melen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUREPARTIET. NORBY OCH VON MELEN
mäster Jakob, som Moraborna förmanades att icke vidare
försvara. Konungen lovade att skicka dem en annan lämplig
kyrkoherde och hotade att i annat fall med den menige mans hjälp
»här nere» draga dit upp och taga »samme herr Jakob ut med
håret».
Långt före detta hade de båda prelaterna, som i Dalarne
spelat en så bedrövlig roll, sökt sin tillflykt i Norge, som denna
tid gästfritt mottog alla svenska äventyrare. De hade där funnit
skydd hos ärkebiskop Olov Engelbrektsson, och brev efter brev
från konungen, från rikets råd och andra myndigheter regnade
nu över denne och andra maktägande i Norge med yrkan på
flyktingarnas utlämnande under åberopande av Malmö recess.
Lejdebrev sändes dem att säkra för övervåld och orätt inom
viss tid komma till Sverige och stå till rätta inför tillbörliga
domare samt lida och umgälla vad rätten gav men, om de
befunnes oskyldiga, fritt och säkert få bege sig tillbaka till Norge
och i sitt »goda behåll». Konung Fredrik måste till sist också
lägga sig i saken, och omsider fann sig ärkebiskopen föranlåten
att översända mäster Knut — Peder kansler sades ligga sjuk —,
dock med en varm förbön för dem båda. Den förre domprostens
sak togs ofördröjligen före på en herredag i Stockholm i augusti
1526, och han dömdes av det svenska riksrådet i närvaro av
Stockholms magistrat och andra personer efter skedd rannsakan,
där konungen själv uppträdde som åklagare, att lida en
förrädares straff enligt Sveriges lag. Den norske ärkebiskopen
underrättades oförtövat om saken och uppmanades, under något
svävande antydningar om möjligheten av en benådning, att även
utlämna Peder kansler, mäster Jakob i Mora, som likaledes flytt
till Norge, samt Peder Grym.
Förföljd på detta sätt genom skrivelser från Sverige, fann
sig Peder kansler icke längre säker i gråbrödraklostret i
Trondhjem, där han dittills vistats, utan flydde, när ärkebiskopen en
gång var frånvarande, därifrån och fann en tillflyktsort hos den
rika och mäktiga fru Inger Ottesdotter på hennes gård Fossen.
Här lyckades emellertid ärkebiskopens utskickade få honom i
sina händer mot slutet av sommaren, och i september 1526 av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
