- Project Runeberg -  Sveriges historia till våra dagar / 4. Gustav Vasa /
96

(1919-1948) [MARC] Author: Oscar Montelius With: Emil Hildebrand, Ludvig Stavenow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 2. Sturepartiet. Norby och von Melen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GUSTAV VASA

sändes han till Sverige. Först i februari följande år ställdes han
för rätta i Uppsala. Biskoparna i Västerås och Strängnäs, några
riksråd och frälsemän, borgmästarna i Stockholm och Uppsala
samt domkapitlet i sistnämnda stad skulle utgöra bisittare.
Biskoparna sägas emellertid ha protesterat mot rättens
sammansättning och jämte de övriga andliga avlägsnat sig. Peder kansler
dömdes utan avseende därpå till döden och avrättades i Uppsala
den 18 februari, tre dagar innan mäster Knuts huvud föll i
Stockholm. Dessförinnan hade de arma prelaterna enligt tidens
obarmhärtiga sed fått hålla ett skymfligt intåg i huvudstaden,
sittande bakfram på svultna hästar, förts till Stortorget och
utställts vid skampålen, medan många rim lästes upp om deras
färd, somliga gående därpå ut, att de hellre velat bliva
uppenbara förrädare än gilla doktor Mårten Luthers lärdom. Om de
bådas skuld, i främsta rummet Peder kanslers, torde ej tvivel
kunna råda. Biskop Brask ogillade visserligen domstolens
sammansättning vad den senare angår, men hade för övrigt ingenting
gott att säga om honom. Mäster Lars, ärkedjäknen, uttalade
sig öppet i brev till ärkebiskopen i Trondhjem om deras
brottslighet men tillade visserligen, att de voro hans arga fiender.
Måhända var det mot honom och hans inflytande, som de först
reste sig; mäster Knut synes en tid vid konungens sida ha
intagit en politisk ställning, och Peder Sunnanväder ville kanske
fortfarande spela den roll han haft hos de sista riksföreståndarna.
Två av deras medhjälpare, herr Jakob i Mora och Peder Grym,
stannade i Norge, och man finner dem snart invecklade i ett
nytt försök att mot konung Gustav använda Sturenamnet.
* *

*



Den i Landskrona belägrade Sören Norby fick en bättre
uppgörelse med danskarna, än han efter de sista motgångarna kunnat
vänta. I slutet av juli 1525 slöts med honom en
överenskommelse, enligt vilken han mot löfte att uppsäga Kristian trohet
och hylla Fredrik samt till denne överlämna Visborg fick Bleking
och Lister som livstidsförläning. ÖOrsaken var den, att Gottland
höll på att råka i lybeckarnas händer. På en sammankomst i

96

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 2 21:19:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shtvd/4/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free