Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 3. Reformationens begynnelser (1520-26). Möten 1526
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
bevis ur den kanoniska rätten både om lydnaden för den romerska
kyrkan och mot den nya och irrläriga uppfattningen av själva
begreppet kyrka.
I februari 1525 tog mäster Olov, som visserligen icke var
formligen prästvigd men likväl såsom diakon avlagt de första
löftena, ett djärvt steg till brytning med den katolska kyrkans
rätt: han gifte sig, mindre, såsom man har förmodat, av kärlek
än av pliktkänsla. Återigen var det biskop Brask, som hävdade
den katolska ståndpunkten och i en skrivelse till konungen
utgöt sig om den skandal, som timat, vilken var så mycket större,
som den ägt rum i huvudstaden, och vore mäster Olov i bann
av sådan gärning efter kyrkans rätt. Konungen svarade, att han
ej visste av saken, förrän den ägt rum, att han tillkallat mäster
Olov, underrättat honom om biskopens skrivelse och frågat, på
vad sätt han kunde försvara sin gärning. Denne hade genmält,
att han väl kunde försvara den med Guds lag och inför
rättfärdiga domare, som kunde besinna, om ej Guds lag borde gå
före all människolag. Under sådana förhållanden kunde konungen
ej förvägra honom att försvara sin sak. Men att han skulle vara
i bann för samma gärning »tycktes oss av vårt föga förstånd
underligt vara», fortsatte konungen: för äktenskaps skull, som
Gud ej förbjudit, skulle man vara i bann, men bland kyrkans
personer är man icke i bann för hordom, jungfrukränkning och
annan slemhet. Så var, kunde man säga, även av konungen
accepterad den åsikten, att Guds bud gick före människostadgar.
Biskopen för sin del utfärdade åter ett ljungande manifest mot
luteranerna, deras skrifter och predikningar, att anslås på alla
kyrko- och klosterportar i hans stift och med ett skarpt
sidohugg mot dem, som borde kväva självsvåldet men underläto det,
varmed måhända ärkebiskopen åsyftades.
Emellertid hade reformatorerna — man tänker i främsta rummet
på mäster Olov — gripit sig an med ett stort företag, översättningen
av Nya testamentet på svenska. Måhända var det
kunskapen därom, som kom konungen att vända sig till ärkebiskopen
med en uppmaning att från den katolska kyrkans sida
åstadkomma en sådan, och denne, foglig som alltid, lånade sig till
ett språkrör för konungens tankar: nästan alla folk hade bibeln
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
