Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 3. Reformationens begynnelser (1520-26). Möten 1526
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REFORMATIONENS BEGYNNELSER (1520—26)
andliga domare finge rannsaka därom efter kyrkans rätt och
världslig lag. Förbudet torde blivit maktlöst, då konungen ej ville
låna sin medverkan.
Redan ett par månader förut hade mäster Lars utvecklat
några punkter i det reformatoriska programmet i ett märkligt
brev till Vadstena kloster, som uttalat missnöje över den
silverskatt, som äskats för Gottlandståget, eller att kyrkans penningar
användes för det allmänna bästa. Kyrkan vore icke detsamma,
hette det där, som prelaterna och klerkernas samfund eller den
yttre byggnaden, utan betecknade i stället de troendes samfund,
varav den djärva slutsatsen drogs, att kyrkans penningar voro
folkets penningar. Så hade det varit i den äldsta kyrkan; nu
användes kyrkans, d. v. s. menighetens, penningar såsom
prästerskapets egendom till att pryda templens väggar, förfärdiga
silverskrin och andra människopåfund. På samma sätt var
kyrkobyggnaden till för den sanna kyrkans eller menighetens
samlande att höra Guds ord, ehuru prästerna undanryckte den folket
till eget bruk. Liksom huset sålunda var till för människornas
skull, så var förhållandet ock med egendomen. Följaktligen
borde ej kyrkornas silver skonas, om folket hotades av fara eller
nöd. »Månne Herren bryr sig mera om stenar och träd än om
människor?» Han uppträdde vidare å konungens vägnar mot den
meningen, att någon ny, mindre katolsk lära spriddes i landet.
Konungens sinne vore att, om de funne någon ny lära i Luthers
eller några andra skrifter, de först skulle pröva skrifterna, om
de kunde vederlägga dem med Guds ord. Men jag fruktar,
fortsätter han, att bland eder knappt torde finnas några i stånd
därtill, ty ehuru jag försport föga om den nya lära, som kallas
Martin Luthers, har jag insett så mycket, att Martin är större
än att han kan vederläggas av oss enfaldiga människor, ty han
är rustad med den Heliga skrifts, ej med birgittinskriftens vapen.
Han tillrådde därför att läsa dessa skrifter och ur var och en
utvälja det goda samt pröva andarna, om de voro av Gud.
Brevet kom snart till biskop Brasks kännedom, och han ryckte fram
till kyrkans försvar, förmanande Vadstenabröderna att ej låta
skrämma sig eller rubbas från den rätta trons grund, även om
en ängel från himmelen predikade annat, samt andragande många
111
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
