Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 3. Reformationens begynnelser (1520-26). Möten 1526
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
vetne konungen, hade Johannes Magni funnit, att för en man av
hans veka skaplynne det för närvarande ej fanns någon plats
i Sverige. Han hade velat gå fogligt till väga, han hade gång
efter annan givit efter och hade nu hunnit till eftergifternas gräns,
utöver vilken han ej kunde skrida, om han ville bevara sin
ställning som den romerska kyrkans lydige son, och han hade
ingenting uträttat; de luterska villfarelserna grepo alltmer omkring
sig. Från kurian åter fick han icke det stöd han väntat, och
vistelsen i Sverige blev honom olidlig. En illa vald fåfänga
och praktlystnad försatte honom i obehagliga situationer och
inbragte honom smälek; det var vid ett gästabud under den
nyssnämnda Eriksmässan 1526, som han till konungen skulle hållit
det beryktade skåltalet: »Vår Nåd dricker eder Nåd ett gott
år till.» Konungen å sin sida ville säkerligen på ett hederligt
sätt bliva av med en person, som ej vidare kunde göra honom
något gagn i fråga om förbindelsen med påvestolen, vilken han
icke längre var angelägen om att underhålla. Meningen synes
först hava varit, att han skulle avfärdas till Polen för att
underhandla om ett giftermål för konungens räkning; han gav sig i
väg men kallades tillbaka, och konungen tänkte ett ögonblick
på att sända honom till Finland för att vara till hands, om en
ny beskickning till Ryssland skulle behövas, men han fick
slutligen fullfölja resan till Preussen, där han stannade i Danzig.
Han lärer verkligen haft uppdrag både till denna stad och till
konungen i Polen. Frågan om giftermålsförbindelse mellan
Gustav Vasa och konung Sigismunds dotter Hedvig uppdrogs
emellertid åt sekreteraren Wulf Gyler, men Sigismund svarade
avböjande, och saken förföll, ehuru även Johannes Magni på
egen hand synes ha verkat för densamma. Några år senare
trädde han på grund av ett tidigare medfört kreditiv i
förbindelse med hertig Albrekt av Preussen och framkallade härigenom
en beskickning från denne furste till Sverige. Han drev i
sammanhang därmed litet politik på egen hand, men de förslag
han till hertigen framställde, t. ex. att denne i sitt hov skulle
låta uppfostra den unge Svante Sture, som den tiden vistades
utomlands och enligt Johannes hade utsikt att en gång bliva
konung i Sverige, vittnade endast om hans fullständiga brist på
122
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
