Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 4. Daljunkern. Västerås' recess. Kröningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
De olika bygderna voro sålunda söndrade, och konungen
sökte naturligt nog underhålla söndringen. Det kom till och
med till sammanstötningar mellan Daljunkerns anhängare och
konungens, såsom vid Husby kloster och Båtsta färja över Dalälven
i Tuna socken, där hugg växlades å ömse sidor. Den myndige
bergsmannen Måns Nilsson i Aspeboda gjorde sig särskilt
bemärkt genom den iver, varmed han sökte visa, att herr Stens
föregivne son var en bedragare. Han erbjöd sig, berättas det,
att träda i fängelse, tills saken blivit utrannsakad, ja, dalkarlarna
skulle få hugga honom i stycken, om ynglingen vore den, som
han utgav sig för. Konungen förmanade de upproriska i
skrivelse på skrivelse, erbjöd sig att stå till svars i fråga om alla
besvär och antydde till och med sin benägenhet att eventuellt
nedlägga regeringen, om rikets råd, frälset och den menige man
ej längre ville lyda honom som konung. Liksom han utvecklat
sammanhanget för menigheten vid distingsmarknaden i Uppsala
1527, gjorde han det även vid Eriksmässan. Dit hade kommit
utskickade från Kopparberget, kyrkoherden herr Evert och en
annan person, för att såsom ett slags medlare framställa vad
som mest »ropades» om uppe i Dalarne. Det var icke mindre
än tolv punkter, mer och mindre förnuftiga, på vilka svarades
mycket fogligt. Man klagade över det stora, runda myntet
samt över att myntverket i Västerås nedlagts, över de
utomordentliga skatterna, över borglägren och den dyra tiden, över
att konungen icke ville ha så många kyrkor och kloster som
förut, över att »sönderskurna» kläder kommit i bruk och att
bönder ej ville slåss mot bönder samt slutligen över »lutterit»,
varom största ropet var, om predikningarna i Stockholm samt
de svenska visorna och sångerna. Konungen upplyste, förklarade
och vederlade så gott han kunde och med vanlig fyndighet:
om något lutteri visste han sålunda ingenting, men väl hade
han befallt predika Guds ord och evangelium, att prästerna icke
skulle bedraga den fattige mene man med sin egen dikt till sin
girighet eller underkuva herrar och förstar; vad de svenska visorna
anginge, undrade han, varför det straffades i Stockholm, som
brukades i alla sockenkyrkor, det vore ju så gott att det skedde
på vårt språk, som vi förstå, som på latin, som vi icke förstå.
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
