Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 4. Daljunkern. Västerås' recess. Kröningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄSTERÅS’ RECESS
voro visserligen också skyldiga konungen lydnad, men endast
såvida hans bud ej strede mot påvens och kyrkomötens
stadgar; icke heller kunde de avstå något av kyrkans egendom,
löst eller fast. På konungens fråga, om detta vore rätt svarat,
sade sig herr Ture och hans parti ej annat förstå. Då hade följt
det ryktbara utbrottet av konungens vrede, som började: »Därpå
haver jag ingen lust att vara eder konung», och slutade: »I en
summa sagt, I viljen alla döma och mästra mig, och I haven
korat mig här till eder konung. Men ho kan på sådana skäl
vara eder konung? Jag tänker, att den värsta i helvetet skall
icke vilja görat, än mindre någon människa. Så veten, runt av/
sagt, att jag vill nu intet vara edert huvud och konung; jag
låter mig till freds, att I må kora därtill, vad god man eder
synes... Varer så förtänkte att lösa mig redeligen ut här av
riket... så vill jag lova eder, jag vill draga min kos ur riket
och aldrig någonsin mera komma här in igen till detta osköniga,
vanartiga och otacksamma mitt fädernesland.» Därpå skulle
konungen brustit i gråt och lämnat salen.
Under den förvirring, som nu uppstod, hade kansleren
framhållit, att mera än två utvägar stodo ej ständerna öppna,
antingen att rätta sig efter konungens vilja eller »lösa honom ut»
och välja en ny konung. Men ständerna kunde ej komma till
något beslut den dagen. Herr Ture lät på hemvägen slå på
trumma framför sig, mumlande: »Trots och trots, att de skola
göra någon hedning och kättare av mig i detta år.» Följande
dag fortfor förbistringen, men den yngre adeln började komma
fram med några förståndiga förslag, medan allmogen ropade, att
rådet och ridderskapet borde skynda sig att komma överens, så
att den visste vad den skulle rätta sig efter och sedan finge
draga hem. Köpstadsmännen ställde sig tämligen avgjort på
konungens sida, och Stockholmsborna sade sig ämna hålla
huvudstaden honom till handa åtminstone i tre år. Omsider uppträdde
biskop Magnus Sommar i Strängnäs med ett patriotiskt
anförande: att vedersaka konung Gustav och välja en annan konung,
det kunde ett barn se huru det skulle bekomma dem,; att lösa
honom ut vore omöjligt; det vore nog gott, att kyrkans
personer skyddades, men det borde ej ske så, att riket därigenom
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
