Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 4. Daljunkern. Västerås' recess. Kröningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄSTERÅS’ RECESS
komme på obestånd. Samma dag skulle ett religionssamtal ägt rum
mellan Peder Galle och Olavus Petri.
Tredje dagen kom, och nu skulle borgare och bönder gjort
slag i saken, men även en del av adeln uppträtt på konungens
sida och förmått herr Ture att låta sitt motstånd falla. Konungen
hade under tiden, berättas det, på slottet gjort gästabud för sitt
bästa krigsfolk och roat sig med dem, »gamla hovmän,
fattigkarar, som sinne hade att taga av ljusen, som man plägar säga».
Nu avsändes kansleren och mäster Olov, vilka med tårar och
knäfall sökte förmå konungen att återtaga regeringen. Han
svarade hårt och vägrade; nya deputationer följde, och slutligen
gav han efter, infann sig hos ständerna och »blev visserligen
välkommen». Förhandlingarna återupptogos, och beslutet
uppsattes konungen till nöjes.
Så lyder i sammandrag den en mansåälder senare av Peder
Svart upptecknade traditionen om dessa minnesvärda händelser,
som därefter vandrat genom åärhundraden och fängslat
generation efter generation genom livligheten i sin skildring. Den är
visserligen starkt färglagd och i enskildheter, t. ex. i fråga om
tiden för religionssamtalet, uppenbarligen oriktig, men torde
dock giva en ungefärlig antydan om förloppet. Det är all
sannolikhet för att framställningen, för så vitt den var riktad mot
kyrkans makt, kommit som en överraskning för dess män, att
de funnit understöd hos Ture Jönsson samt att striden blivit
skarp. Det är troligt, såsom också, ehuru tämligen förvirrat,
antydes i berättelsen, att en del av adeln från början stått på
konungens sida och att representanterna från Stockholm, vilka
bland köpstadsmännen torde haft inflytande, varit vunna för
tingens nya ordning; staden fick också sina privilegier
bekräftade. Det är inte ens otroligt, att allmogen, vars intressen
icke löpte någon fara, blivit otålig och yrkat på snart besked
för att sedan få resa hem — något annat är det egentligen icke,
som krönikan på sitt utstofferade sätt berättar. Även till
deputationerna och knäfallen kan man finna en häntydan i den några
år senare uppsatta anklagelseskriften mot de båda reformatorerna
mäster Lars och mäster Olov. Svarts återgivande av den kungl.
propositionen är emellertid tydligen gjort på fri hand; han har
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
