Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 4. Daljunkern. Västerås' recess. Kröningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
icke brytt sig om att begagna den bevarade uppteckningen,
och för konungens ryktbara strafftal är hans krönika den enda
källan. Den är emellertid så väl gjord, att man gärna vill tro
på dess motsvarighet till verkligheten.
Av de bevarade akterna framgår, att stånden haft
överläggningar vart för sig; de uppsatte särskilda svar, såsom sedermera
förblev brukligt, ur vilka konung och råd fingo söka få fram
ett för alla antagligt beslut. Huru därmed tillgått, därom tiger
visserligen krönikan. Adelns svar var, såsom man denna tid
kunde vänta, utförligast och lades till grund för beslutet.
Köpstadsmännen svarade om den nya tron, att det ärendet gick
över deras förstånd, men begärde att få höra båda parterna
och att det som rätt var måtte predikas. Att kronans
inkomster och ridderskapet borde upprättas genom kyrka och kloster
erkändes i princip, men sättet, huru det skulle gå till, hänsköts
till konungen och rådet; biskoparnas slott borde tills vidare
övertagas av kronan, och slutligen tillades, att ingen biskop
hädanefter borde hava bud till Rom efter sin stadfästelse.
Allmogen svarade efter sitt »föga förstånd» mest svävande,
hänsköt frågan om den nya tron till »de höglärda» och begärde
likaledes ett religionssamtal; kronans svaghet och upprättelse
hänsköts till konungen och rikets råd; vad de beslöto, därmed skulle
allmogen låta sig nöja, och i fråga om biskopsslotten anslöt den
sig uttryckligen till köpstadsmännen. I vad som hade blivit
riksdagens huvudfråga hänvisade sålunda de båda ofrälse stånden till
vad konungen och rådet kunde enas om, och det var väl inom
denna krets, möjligen med inbegrepp av ridderskapet, som
huvudstriden utkämpades. Adel och allmoge lovade mer och mindre
utförligt kraftig hjälp mot den inre oron, särskilt mot förrädarna
i Dalarne. Alla tre stånden gåvo även sitt erkännande av
borglägrens nödvändighet.
Så kunde då ett samfällt beslut uppsättas, en så kallad
recess, utfärdad av rådet men beseglad icke blott av detsamma
utan även av frälset samt några fullmyndiga av köpstadsmän och
bergsmän å den menige mans vägnar; allmogen hade ännu i
allmänhet icke några häradssigill.
Recessen innehöll ett referat av de fyra huvudsakliga brister,
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
