Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Grundläggningstiden 1521-1537
- II. Reformationen
- 4. Daljunkern. Västerås' recess. Kröningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
hans brevböcker, vittnesbörd om hans mångsidiga intressen och
studier samt ännu i dag dyrbara källor för vår historia. Hans
trogne sekreterare, Hans Spegelberg, som jämte andra klerker
följde honom i landsflykten, återfinner man sedan bland den
svenska främlingskolonien i Rom, där han dog 1548.
* *
*
Nu kunde konungen omsider i trygghet företaga den så
länge uppskjutna kröningen och därmed mottaga den
avgörande bekräftelsen på sin kungliga värdighet. Dessförinnan
måste de valda biskoparna på konungens bud utan påvlig
bekräftelse låta viga sig av biskopen i Västerås. Konungen ville
ha evangeliska biskopar, icke papistiska, förklarade mäster Lars,
och de förbjödos att avlägga ed till påven. Men biskopar
ville han ha, och underhåll skulle de få enligt bibelordet: »Man
skall icke binda munnen till på oxen, som tröskar.» De fingo
avlägga sin ed efter nytt formulär: att förkunna evangelium,
nöja sig med nödiga inkomster, vara konungen trogna och i
övrigt handla, som det anstod kristna biskopar. Det blev svaret
på påvens sätt att behandla den svenska biskopsfrågan. Så
tycktes man i Sverige taga steget fullt ut till upprättandet av
en svensk nationalkyrka. Visserligen var det ett kungligt
maktbud, som här gav utslaget. Det återstod att se, huru kyrkan
och folket skulle finna sig däri.
I Uppsala samlades på nyåret 1528 rådet och adeln samt
ombud även för de ofrälse. Men ännu en gång ställde konungen
saken på sin spets. I en framställning till rådet klagade han
över att oron i Dalarne ännu icke var stillad och förklarade sig
icke vilja företaga någon kröning, innan han förvissats om vad
hjälp han kunde få; ännu en gång ville han höra, vilka brister
som kunde framställas mot honom i »regementet»; mycket hellre
ville han gå ifrån detsamma, än att för hans skull obestånd
skulle påkomma eller slikt fastlagsspel företagas med honom,
som förr i tiden skett med många. Rådet försäkrade om sin
trohet, bönföll konungen att låta verkställa kröningen och lovade
hjälp mot dalkarlarna, ifall dessa ej ville »giva sig till freds».
144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Feb 2 21:19:34 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/shtvd/4/0157.html
