Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 4. Daljunkern. Västerås' recess. Kröningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRÖNINGEN
på sex år, och huru hade det gätt med alla de vackra löftena
i hans och riksföreståndarens förlikningsbrev 1521!1 Det lyckades
honom emellertid, medan konungen var i Östergötland, att
bliva löst ur sin borgen. Han begagnade tillfället och utverkade
tillåtelse att företaga en visitationsresa till Gottland, dit han
också på hösten begav sig. Men därifrån for han till Preussen
— han blev väderdriven dit, sades det — och protesterade
därifrån mot det övervåld, som vederfarits honom. Till Sverige
återvände han aldrig, men en tämligen skarp brevväxling fördes
under ett par år för att omsider upphöra. Den gamle biskopen
fick läsa, att han övergivit sin hjord; så länge han kunnat mjölka,
klippa och slakta fåren, hade han stannat kvar, men när Guds
ord kom och sade, att han skulle föda dem, då flydde han; så
hade ej de första biskoparna gjort i kristenheten, vilka gärna
hade lidit döden i sitt ämbete. Han vistades huvudsakligen i
Danzig under den polske konungens skydd, och ett försök, som
Gustav Vasa gjorde att få honom utlämnad, misslyckades. Han
brevväxlade här med de lärda biskoparna Mauritius Ferber i
Ermland och Johannes Dantiscus i Kulm. I vilken utsträckning
han deltagit i de landsflyktiga svenskarnas stämplingar mot
konung Gustav är ej fullt klart. Han har trätt i förbindelse
både med Gustav Trolle och von Melen, men under den trohetsed,
som den förre m. fl. 1530 avlade till Kristian II, saknas hans
underskrift och sigill, ehuru hans namn förekommer bland
utfärdarna. Slutligen drog han sig tillbaka till klostret Landa i
Gnesens stift och dog där den 30 juli 1538 ett par och sjuttio
år gammal. Han var en intressant representant för den slutande
katolska kyrkan i Sverige, och en dugande kraft gick visserligen
med honom förlorad. Men han var fastvuxen vid tingens gamla
ordning, icke minst vid kyrkans yttre maktställning och
rikedom, och man finner hos honom knappt en skymt av förståelse
för någonting på det nya programmet. Själv blev han, om vi
bortse från Johannes Magni, det första mera betydande
exemplet på att i konflikter med konung Gustav gällde det att böja
sig eller brytas. En del av sin förmögenhet torde han ha
räddat, och han lär även ha medfört en del av domkyrkans arkiv.
På ett eller annat sätt ha dock i Sverige stannat ett par av
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
